Tisdag = Armen domnar bort
Jag har av och till haft lite strul med min vänster arm. Den domnar och gör ont av och till. Det hela börjar uppe i nacken, går igenom skuldran, på utsidan av överarmen, genom armbågen, utsidan av underarmen och landar ute i pekfingret. Jag misstänker att det hela har med spänningar att göra. I min värld är det en klassiskt spändmuskel-trycker-på-nerv grej. I fredags var det så illa att jag var tvungen att ta alvedon för att kunna sova. Eller, alvedonen hjälpte inte och jag somnade av utmattning. Det blev lite bättre efter varvet, men idag på förmiddagen började jag känna den där strama/pirrande känslan i överarmen igen. Så jag ringde till Romeska och höll mina tummar hårt att de skulle ha en tid till mig på eftermiddagen. Och se, de hade dem. En 45min lång återbudstid. LYCKA.
Eller lycka och lycka. Snarare smärta. Tusan vad öm jag är i axel/skuldra. Man skulle kunna säga att massören gav allt. När jag var klar så bad hon mig att boka en ny tid ganska snart, helst i slutet av veckan. För jag var visst stelare än stelast. Något jag ifs hade informerade henne om redan innan hon började.
Jag bokade in mig på måndag igen, vågade inget annat. Och förhoppningsvis kommer vi lösa upp härvan jag har i axeln då, så jag blir som folk igen. Om det inte funkar så har jag lovat mig själv att gå till en sjukgymnast. För att ha en arm som har en nerv i kläm är allt annat än ljuvligt. Om någon nu trodde något annat menar jag.
