Ibland min vän så träffar jag människor i mitt jobb så har ett livsöde som jag har så svårt att greppa.
De jävulska som de utsatts för och det jävulska som de fortsätts att utsättas för.
För en tid sedan träffade jag en man som tillsammans med sin familj flytt från sitt hemland. På resan över så såg han sin familj hamna i det stora havet.
Idag vet han inte om de lever eller är döda. Han vet inte om de finns i Sverige eller något annat land i Europa. Han letar efter sin familj och griper efter alla halmstrån som går.
Han visade mig en en bild på sina barn…då gick mitt hjärta i tusen bitar…
Tänk dig att leva i denna jävulska ovisshet, denna saknad, denna sorg…vilket helvete på jorden.
När han gått grät jag…
Jag är så innerligt tacksam för det jag har och jag önskar av hela mitt hjärta att han återförenas med sin familj…
Kram Mamman
Jag kan nog inte ens föreställa mig hur det skulle kännas.. fy fan!! Hur skulle man ens orka ta sig igenom dagarna med den smärtan och ovissheten? :(
Nä jag fattar inte hur hen orkar… det är så jävla hemskt!!!