Elsas Dagbok

Varför pratar vi knappt om den där jävla döden? 

Godmorgon fina!

Vilken skön långledighet vi haft…Ett fantastiskt väder och många trevligheter. Tyvärr så slutade helgen med sorgligheter när en ung människa i min hemby Gargnäs så tragiskt omkom i en brand…

Livet är inte alls rättvist och vi påminns alltför ofta om det. Det är riktiga käftsmällar som delas ut i högervarv. Är det för att vi ska uppskatta och ta till vara på det fina vi har i våra liv som saker som detta inträffar? 

Jag blir så rädd att förlora någon i min närhet, bara tanken gör mig illamående och jag får nästan panikkänslor. Jag har ju förlorat min pappa och andra som stått mig nära förut och vill aldrig uppleva det igen. Jag vill aldrig mera förlora någon som är mig kär, men jag vet ju innerst inne att det är en del i livets berg och dalbana. Vi föds och vi dör. Det gör alla och det är dagens sanning även om vi ofta blundar för den där grejen som kallas döden.

Vi i Sverige pratar gärna om lyckan när någon föds men vi pratar sällan om döden. Är det för att vi nästan aldrig vågar prata om den där döden som gör att det är så jädrans jobbigt varje gång någon förvinner? Skulle det bli en uns lättare om vi vågade prata lika öppet om döden som om födelsen? Ja jag vet inte, men kanske lite…Eller är det för att vi är rädda för att döden är så okänd och abstrakt som vi knappt nämner den? 

Vi har inget att jämföra med och vi har ju ingen aning om vad som händer när vi dör. Det är väldigt skrämmande och då blir det jobbigt att prata om. Det är det okända…Nä min vän, det är lika bra att vi börjar prata om den där jävla döden för vi ska ju alla dö förr eller senare. Jag tror vi skulle må bättre då, lite i alla fall. 

Mina tankar är idag tunga och mörka och det får dom vara. Om min pappa varit kvar på jorden så hade han tittat på mig och sagt ”efter regn kommer solsken” 

Så nu ska jag lyssna på min pappa och sakteliga ratta igång denna måndag och göra denna dagen till en fin dag. Jag ska visa dem i min närhet vad de betyder för mig och så kanske jag ska våga prata lite om döden…Gör det du också. 

Tack för att du finns…du är värdefull!

Kram Jossan 

  

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.