Elsas Dagbok

Så blev det min tur! 

Godmorgon fina!

När jag kom hem igår (jobbade kväll) så möttes jag av en febrig, snorig, hostig och söt liten Elsa. Nu har förkylningen brutit ut ordentligt. Det är väl bra på ett sätt och jädrans trist på ett annat. 

Hur många virus ska våra små egentligen behöva gå igenom? Att vara liten och snorig är mer ett normalt tillstånd för de små än att inte vara det. Nån gång lär det ju vända…Komsi komsi sommaren…

Så idag är det min tur att vara hemma och vabba. Hoppas Elsa blir bättre fort för imorgon får vi trevligt besök i några dagar…Mormor är på intågande…:) 

Natten har varit hyfsad för Elsa. Hon har varit vaken en gång. Lite vatten, Ipren och en gröt senare och så mamman som skulle killa på benen så sov hon. Nu på morgonen har hon hostat en del men som tur är sover hon än…

Vi ska inte göra mycket idag. Blir en riktig mysdag i soffan. Måla, leka med deg och lägga pärlplatta tror jag också står högt i rang en dag som denna om du frågar Elsa. 

När pappan kommer hem ska jag ut och köra intervaller och styrkeövningar för löpare. Jag kommer att hålla mig mycket nära vårt hus med min björnbjällra i högsta hugg. Vill inte riskera att träffa Greger…

Önskar dig en fin dag!

Kram Mamman  

 Mina ❤️ 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Eva Edenhag

    Tänk att barnens första år (flera år) är ett enda långt snorande o hostande . Tänk de föräldrar som får barn nr två, då börjas det om igen o igen. Småbarnsåren är sannerligen arbetsamma, särskilt som båda föräldrarna måste jobba, bara att få vardagspusslet att gå ihop är ju jobbigt. Sen sjuka små barn som man ständigt oroar sig över, sen dom stackars barnen,. dom ömsom snorar, hostar o kräks oavbrutet i ett par års tid , men tack o lov för ljuvliga små armar runt halsen ( usch va jag kan sakna det ) då känns allt bara underbart. Krya kramar på lilla sötnosen

    1. Josephine

      Tack fina Eva för din ord! Det är precis så det är. Jag känner mig orolig varje gång Elsa är sjuk…. Hon hälsar och tackar! Du vet var vi bor om du har vägarna förbi. Kram