Elsas Dagbok

Min längtan efter ett barn till…

Hallå fina du!

Som du kanske läst så har jag tidigare skrivit ett inlägg som hette ”en sorg i mitt hjärta” och som handlade om orsaken till att vi inte kommer att försöka skaffa ett syskon till Elsa och att jag inte kommer att få uppleva den stora glädjen i att bli mamma ännu en gång. Även fast vi tagit det beslutet så är min längtan efter ännu ett barn så stort. Min längtan efter ett barn till försvinner liksom inte…

Jag längtar efter att få vara gravid, känna hur ett underverk växer inom mig, känna de första rörelserna, veta att vi skapat detta underverk, längta efter någon som jag aldrig träffat, älska någon trots att vi aldrig setts, fundera på hur underverket ser ut, om det är en pojke eller flicka, spänningen inför förlossningen och livet som tvåbarnsförälder.

Jag känner ett styng av avundsjuka när jag ser gravida kvinnor och tänker på den lycka det var för mig att kunna bära Elsa och få vara den utvalda mamman för just henne.  Jag vill ju så gärna vara den där stolta, vackra och gravida kvinnan med den där fina magen igen som innehåller det största underverk som livet skådat.

För tillfället har jag lite svårt att se på ultraljudsbilder på barn i mammans mage. Jag blir så jädrans tårögd och ofta så faller det en tår på min kind samtidigt som jag känner en enorm tacksamhet och glädje över att jag i alla fall fått uppleva det en gång i mitt liv. Sen i nästa ögonblick så tänker jag på de kvinnor som så gärna vill bli mamma och kämpar så hårt för att bli gravida men så funkar det inte av nån anledning och då blir jag så ledsen i mitt hjärta och funderar om jag är dum i huvudet som känner som jag gör eftersom jag ju redan har ett underverk. Men då brukar jag ta ett snack med mig och själv och säga att detta är mina känslor och tankar och de kan ju ingen i hela världen ta ifrån mig. Jag har ju all rätt att få känna som jag gör utan att få dåligt samvete.

Min längtan efter ännu ett barn kommer troligtvis aldrig att försvinna, det är något jag kommer att få lära mig leva med för resten av mitt liv. Vissa dagar kommer det att kännas okej och vissa dagar kommer att kännas mindre okej. Vem sa att livet skulle vara en dans på rosor?

Tack finaste och underbaraste Elsa för att du kom till oss och valde mig till din mamma. Mamma och pappa älskar dig mest i hela världen och du gör oss kompletta på alla sätt och vis. Du är vårt underverk och vi är så förbaskat glada  för att du finns och förgyller våra liv!

Kram Mamman 

  

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Jessan

    Stor kram på dig ❤️! Man får känna sig ledsen och låt känslorna komma. Det är viktigt att man får/kan berätta om det och inte stänga det inne. Njut av finaste Elsa . Kram.

  2. mammalinda

    Fina, fina Josephine! Så klart att du har rätt till alla dina känslor! Tillåt dig att gå igenom allt det där. Det behöver man göra. Jag förstår dina känslor och tankar. Vet inte om jag har rätt att säga så med tanke på att jag har flera barn. Men den där LÄNGTAN alltså. Den är så stor och stark och är inte alltid så lätt att handskas med.
    Du har en underbar familj!
    Kram

    1. Josephine

      Tack fina Linda! Klart att du har rätt att säga så! Även om man har flera barn så kan man ju självklart längta efter fler. Helt naturligt enligt mig. Tack än en gång! Kramar

  3. Elin Dahlström

    Underbara du! Jag kan förstå din känsla och jag avundas den inte. Är så glad att ni fick Elsa och att du startade bloggen, så att jag fick se vilka fina människor världen faktiskt har! Många kramar till dig ♡

  4. Sara

    Förstår din känsla,längtan är stark.
    Med lilleman här hemma är sista barnet (jag har ett sen innan & min man har två).
    Dock så är dom stora & står i stort sett redo till att flytta hemifrån.
    Så lilleman blir ensam.
    Det blir så konkret på något sätt.
    Så orden på vägen blir.
    Tillåt dig att sörja,bli avundsjuk.

  5. W

    Kram på dig. Kanske en känslig fråga, men ni har aldrig funderat på adoption? Tänker mig att det är det jag kommer att välja att göra om vi inte lyckas bli med barn den dagen vi börjar försöka och då jag är ”till åren” så det en stor risk/chans att det blir så.