Elsas Dagbok

Det känns bara så fel!

Ingen har väl kunnat undgå sökandet efter Lisa Holm. Flickan som försvann när hon skulle åka hem från sitt arbete för några dagar sedan. 

Det har varit ett massivt sökarbete som pågått dygnet runt av polisen och av frivilliga människor.

Varje natt jag vaknat har jag kollat på nyheterna i mobilen för att se om de hittat henne vid liv trots att min magkänsla om vad som hänt Lisa sagt något annat. 

Samma hände inatt och det var då jag fick läsa det jag inte ville läsa. Att polisen anträffat en kropp som sade sig vara Lisas.

Det gör mig så ont att någon eller några släckt hennes liv. En flicka på 17 år med hela livet framför sig. Till vilken nytta?

Som mamma och polis så gör det förbannat ont i hjärtat att på nått vis förstå vad Lisas anhöriga går igenom. Att ha fått leva i denna jävulska ovisshet som nu fått detta tragiska slut. 

Som Polis så vet jag hur det är och hur det går till att leta efter en person som är försvunnen. Jag vet vilket nogrant arbete som läggs ner. Vilket engagemang och pussel som läggs. 

Jag har varit med och letat och även lett sökningar i mitt jobb. Ibland har jag varit med om lyckliga slut och ibland inte. Jag vet vilket otroligt jobb polisen lagt ner och jag vet hur det känns för många av dem just nu. 

Det som ändå ger mig en uns hopp om mänskligheten är det otroliga engagemang från människor. Människor som letat efter Lisa utan att ge upp. Människor som letat utan att inte veta vad de kommer att hitta. Människor med hjärtat på rätt ställe. Tack för att ni finns. 

Så du eller ni som inte kan stänga grinden på Elsas förskola, tänk efter en gång extra nästa gång. För denna jävla mardröm som du som anhörig går igenom när ditt barn försvinner den vill ingen gå igenom, ingen…

Sov gott Lisa. Du kommer inte att bli glömd.

Kramar Mamman och Polisen

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Pernilla

    Så otroligt bra och fint skrivet. Tycker sånt är så jobbigt att skriva om att jag skäms. Iallafall när det gäller sorgligt slut. Jag kan inte förstå varför det var just henne dom tog (eller varför dom skulle ta någon över huvud taget) och varför just hon som fick avsluta sitt liv för tidigt. Vilket känns extra mycket sorgligt.