Cecilia Ehrling Danermark

Hej på er! Anders här (Cissis Let’s Dance-partner). Hoppas ni tycker det är okej att jag lånar Cissis blogg. 🙂

I fredags var det panik! Jag var ordentligt orolig och nervös när vi klev in på dansgolvet och skulle riva av vår Sherlock Holmes-tango och det var kaos i hela huvudet. Mer om det lite längre ner men jag kan redan här berätta att jag stod ensam ute bland containrarna i Frihamnen i över två timmar innan sändning startade.

Först vill jag börja med att tacka alla som hittills röstat på oss. Jag tycker det här är så fantastiskt galet kul så jag vill aldrig att det ska ta slut. I fredags var det dock nära att det var över så jag ber er… Snälla! Hjälp mig att få fortsätta ett tag till. Det är så sjukt kul och jag tror inte någon förstår hur gärna jag vill fortsätta dansa. Cissi har öppnat en helt ny värld för mig. 

Varför stod jag ensam ute bland containrarna i över två timmar? Jo, varje gång det är dags för sändning så får alla dansparen en stund på dansgolvet för att köra igenom dansen tillsammans med liveorkestern under förmiddagen. Tangon hade under veckan suttit som ett smäck men när vi skulle köra igång så fick jag black out. Urladdningen från torsdagen där jag gav allt för att dansa för min vän Janne hade satt sina spår och jag var helt tom i huvudet. Inte en enda gång lyckades jag köra igenom tangon utan att tappa bort mig. Det var jättejobbigt och jag hade panik när vår träningstid var över.

Jag och Cissi hade heller inte tid för att efteråt gå undan och träna lite till i lugn och ro för oss själva. Direkt när vi var klara med den katastrofala träningen var Cissi tvungen att gå till smink- och kostymtjejerna för att göras iordning för sändningen. Så, där stod jag själv och livrädd för att inte stegen i tangon skulle komma tillbaka.

Medan Cissi satt och blev tillpiffad tog jag mina hörlurar och letade upp ett ställe där jag fick vara helt själv – bakom ett par containrar på kajen – och dansade tango för mig själv. Det tog över två timmar innan jag vågade lita på mig själv igen.

Väl på golvet var jag jättenervös för att jag skulle komma av mig igen och jag fokuserade så mycket jag bara kunde. När sista danssteget var taget var jag jätteglad och lättad över att jag hade klarat det. Stegen hade suttit!

Jag förstod inte alls att Tony tyckte det såg ut som jag hade en förstoppning. Jag hade ju liksom klarat dansen och dum som jag är kunde jag såklart inte hålla tyst om att jag var av en annan åsikt. Det skulle jag givetvis ha hållit för mig själv. Det är uppenbarligen svårare för mig än vad jag tror att ta kritik, framför allt när jag tycker att jag inte förtjänar den. Jag var ju supernöjd över att vi hade klarat dansen. 

Bilden ovan är från Expressen och fotograf Olle Sporrong.

Jag har i efterhand tittat på vårt framträdande och Tony har helt rätt. Jag var så fokuserad på att inte glömma bort stegen så hela jag var uppenbarligen stel som om pinne. Jag och Cissi brukar prata om att när vi dansar så ska vi gå in i gemensam bubbla. Jag gick in i min egen bubbla och där var jag tydligen själv, utan Cissi.

Läxan är förhoppningsvis lärd till nästa gång. Juryn kan sin sak och jag ska hålla tyst och istället bara lyssna och lära. Där kan jag förmodligen behöva Cissis hjälp. Jag får be henne skälla lite mer på mig så jag får träna på att hålla tyst. 🙂

Här kommer ett par bilder från dagens träning. Jag tänker inte avslöja vad vi ska bjuda på men det blir två danser var av den ena kommer bli betydligt vildare och rivigare än den andra.

Hoppas ni tyckte det var okej att jag gästspelade lite här på Cissis blogg och återigen, snälla hjälp mig att få dansa vidare på fredagarna. Det är så fantastiskt kul att det inte riktigt går att beskriva.

Stor kram på er allihopa! 🙂