Den helt klart tuffaste perioden med 4 småbarn…. – 4 kids and braids
4kidsandbraids

4 kids and braids

Annons

Den helt klart tuffaste perioden med 4 småbarn….

Go kväll onsdag!

Har ni haft en fin dag?

Tjejerna har haft en härlig dag i skolan. Alla 4 håller på med läsvecka. De läser och jobbar utifrån en bok under hela veckan. Imorgon är det öppethus på skolan där vi föräldrar får ta del av det som dom pysslat med

Håller i er jag kan se 3 små liv där inne….

Ja det var så hon sade till oss barnmorskan för snart 11 år sedan.

Det var det första ultraljudet det där man gör i mitten av graviditeten. Jag var i v.21. Hade inte en tanke på att Mollie skulle få mer än ett syskon.

Barnmorskan började undersökningen och jag var nervös det är ju inte bara att gå på ett ultraljud. Hon höll på en stund sedan tittade hon på oss båda 2 och så sa hon håll i er. Jag skämtade tillbaks är det 2? Nej sa hon jag kan se 3…..

Jag fick en stor mage ganska så tidigt. Jag tänkte att det var ju inte så länge sedan jag var gravid innan så det var väl inte så konstigt. Mollie var bara strax över året när jag blev gravid för 2:a gången. Jag mådde lite illa i början. Det gjorde jag aldrig med Mollie. Var så sugen på citrusfrukter hela tiden och åt det med glädje. Min tandläkare var inte helt nöjd med mig! När vi fick det där beskedet att vi skulle få inte mindre än 3 bebisar på en och samma gång blev vi båda 2 otroligt chockade för vi hade ju inte ens en tanke på att det skulle vara flera där inne. Graviditeten gick bra jag var otroligt rörlig trots min väldigt stora mage. När jag vid ett tillfälle var och handlade i slutet av graviditeten var det en man som frågade mig om jag inte var rädd att tippa framåt… Jag försökte att inte vara så orolig under graviditeten. Jag tänkte att dom är inte 3 stycken förrän den dagen dom kommer ut. När jag var gravid med Mollie och hon tex sparkade då visste jag ju att hon var ok där inne. Nu sparkades det lite hur som och jag visste ju typ aldrig vem det var som sparkade och om alla verkligen levde där inne…..Maja och Tilda delade en fostersäck och Tea hade en egen.

Vi gjorde ultraljud varannan vecka och var hos barnmorskan varannan vecka. Undersökningarna tog en stund. Jag hade bara 1 önskemål att de först lyssnade/tiddade efter hjärtljuden så att jag visste att alla 3 levde!

Ja jag gick inte upp så mycket i vikt. När jag åt blev det liksom stopp ganska så fort. Det var ju trångt där inne.

Gick upp lite drygt 20 kg med Mollie med trillingarna runt 15 kg.

Jag var i full färd med att tvätta alla sofföverdrag när vattnet gick. Jag var då i v.34 (planerat kejsarsnitt i v.35)

Vi bodde 2 veckor på sjukhuset innan vi fick åka hem. Vi fick väcka tjejerna var 3.e timma för att ge dom mat. Jag pumpade och tjejerna sondmatades. Blev inte mycket sömn direkt. Första året fick vi hjälp av kommunen genom ersättning så min syster jobbade hos oss.

Sedan var jag själv hemma med alla 4 tjejerna i lite drygt 1 1/2 år. Micke fanns ju såklart där också men inte på dagarna.

Den tuffaste perioden var helt klart den när tjejerna började gå och man fick jaga runt dom hela tiden medan Mollie ville ha uppmärksamhet hon också. Sedan var det också otroligt tufft då dom under samma period var vakna under längre stunder varje natt. Mollie har sedan hon föddes haft ett väldigt litet sömnbehov och sova på dagarna nej det passad inte henne alls. Vet inte hur jag överlevde men vi softade mest på dagarna och då gjorde det inte så mycket att man var lite trött. Jag och tjejerna sov typ tillsammans för att underlätta. Jag kunde då försöka få dom att somna om direkt det lyckades jag dock inte så ofta med….

Sedan var det även en utmaning att kunna sysselsätta dom och att få alla nöjda. De skulle börja på förskola i januari en i slutet av oktober ringde jag och frågade om de kunde få börja tidigare och det fick dom.

Tjejerna har såklart bråkat under åren om leksaker och om min uppmärksamhet. Det har och är fortfarande den största utmaningen att räcka till för alla. Dock har det blivit lättare med åren då de har en helt annan acceptans till att jag faktiskt behöver ge var och en egentid. Idag har de ett otroligt stort utbyte av varandra i alla fall trillingarna, Häromdagen när de kom hem hade de valt att ha nästan likadana kläder på sig vilket händer väldigt sällan. Dom fixade mellis  tillsammans och sedan gjorde de läxorna.. De samtalade och fnittrade om vartannat. Detta är något vi ser mer och mer av att de verkligen uppskattar varandra och att de är väldigt fina kompisar. Sedan såklart händer det att de ryker ihop och blir riktigt osams. Mollie går igenom en annan fas i livet där hon håller på och frigör sig från oss vuxna. Hon hänger med kompisar och älskar att vara i sitt rum men hon finns där för trillingarna och dom finns där för henne.

Vi försöker hjälpas åt så mycket vi kan jag och Micke. Micke tar oftast Mollies träningar och jag trillingarna. När det krockar så hjälper Micke mig med trillingarna. Läxor och fritidsaktiviteter tar mycket tid. Läxorna är ju ett måste och tjejerna älskar att vara aktiva så deras aktiviteter är också viktiga för dom.

Har gått några år sedan den här bilden togs. Har ibland svårt att förstå att dom varit så här små.

Från vänster ser vi Tea, sedan Maja, Mollie och till höger Tilda.

Det är så roligt med alla frågor jag får och nu tror jag att jag lyckats besvara några av dom. Har ni fler frågor bara lämna en kommentar!

Nu är det snart dags för middag. Ikväll är det Tildas tur och det blir fisk-citronbitare med pommes!

Efter kvällen blir det en tur med bilen. Jag ska handla hem lite fog till Majas rum. Det börjar närma sig in flytt!

Tryck gärna på hjärtat om ni gillar inlägget!

KRAM på er och ha en underbar kväll!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
4kidsandbraids

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
    1. 4kidsandbraids
      4kidsandbraids

      Hej Stina!
      I början var det väldigt svårt dom var otroligt alla 3!. Kan hända att jag tar fel i bland om jag ser dom i profil men det händer inte så ofta 🙂
      Människor vi träffar tycker dom är extremt lika.

Annons