Gräsänka
Publicerad,
Jag är inne på mitt fjärde dygn som gräsänka. I söndags vinkade jag av mina tre hjärtan som begav sig till Sälen för en veckas skidåkning.
Att vara helt ensam hemma under så lång tid som en vecka har jag inte varit på över 8 1/2 år – ja, alltså någon gång innan barnen kom.
Det är tyst. Jag kan göra precis vad jag vill. Jag behöver inte direkt tänka på att laga mat. Jag kan lämna saker framme. Jag har en hel säng för mig själv utan någon som snarkar eller något litet varmblodigt barn som ligger och trängs och klibbar ihop sig med mig. Jag kan slå på TVn så fort jag vakar och titta lite på Nyhetsmorgon. Jag har helt stressfria morgnar utan tjat.
Lika mycket som jag njuter saknar jag all liv och rörelse och jag är glad att de snart är hemma igen.
Idag fick jag ett överraskande blomsterbud till jobbet. En fin bukett med ett kärleksfullt meddelande från min fantastiska familj.
Och vilka skidproffs. Det är första gången som tjejerna åker utför och de verkar inte ha några som helst hämningar av de filmsnuttar jag har fått se att döma.
Sysslolös är jag inte. Äntligen har jag tagit tag i ett vilande projekt och målet är att allt ska vara klart och bli en överraskning när familjen kommer hem till helgen.