Det ljuva 40+ livet

I lördags gick Paradisloppet anno 2012 av stapeln. Som jag skrivit tidigare representerades vår familj av tre deltagare. Här kommer lite fler bilder.



I Bodybobloppen var det inte någon tidtagning, men jag är imponerad över att alla 5-6 åringar orkade springa två varv med tanke på den hastighet de hade i starten.

Lillasyster startade bra, men efter halva loppet fick hon håll och tog sig i mål med tårar i ögonen. Det gick dock ganska snabbt över när hon fick sin guldiga medalj.



Jag hade inte sprungit 5km i ett svep sedan Lerumsloppet 1991 (eller när det nu var). Jag, liksom Lillasyster, fick håll och efter ca 3km och frågade mig själv varför jag hade gett mig in på det här?
Det gick ganska segt, men på målrakan såg jag tidtagaruret och la in mina sista krafter i en spurt för att klara mitt mål under 30 minuter. Jag trodde att jag hade klarat det med en sekund, men det visade sig nu när den officiella resultatlistan publicerats att det blev en sekund över. Typiskt!