Det ljuva 40+ livet

Ibland händer det saker som får oss att inse hur sköra våra liv är.

För sex månader sedan blev jag sjuk, jättesjuk.
Jag skriver detta dels eftersom jag är en person som själv konsulterar internet så fort det är något och för att det är skönt att skriva av sig och reflektera över vad som egentligen hände. Jag hoppas med detta inlägg kunna hjälpa någon annan i samma situation.

Här är min historia

Det började med lite feber på kvällen söndagen den 28 augusti 2011. Jag gick därför och la mig tidigt och vaknade upp feberfri morgonen därpå. Tjejena lämnades som vanligt på dagis och jag åkte till jobbet.

Allt var som vanligt, men plötsligt efter ett par timmar började jag att frysa. Jag virade in mig i en filt och arbetade vidare. Efter ytterligare någon timma skakade jag så mycket att jag hade svårt att träffa rätt bokstäver på tangentbordet. Vid lunchtid gick det inte att jobba längre, så jag pallrade mig iväg till bussen för att åka hem. Jag minns att jag tänkte: hur ska jag kunna köra bil de sista kilometrarna från infartsparkeringen?

Väl hemma visade det sig att jag hade 41 graders feber. Efter två alvedon övergick frossan till kraftiga svettningar, temperaturen sjönk till 39 grader och jag kände mig ganska pigg. När alvedonen slutade att verka fick jag ont i magen och började må riktigt illa, så illa att jag kräktes tre gånger under kvällen. Magsmärtorna tilltog och jag fick okontrollerbar diarré. Den natten sov jag inte så bra, jag var konstant törstig och låg i fosterställning.

På tisdag eftermiddag började jag ana oråd, någonting i mig sa att det här inte kunde vara normalt. Jag bad min sambo att googla på magsår. Vissa symptom stämde, men långt ifrån allt. Han ringde då upp Vårdguiden (sjukvårdsupplysning). Jag fick ta över luren och beskriva alla mina symptom och smärtorna jag hade i magen. Sköterskan sa att det lät som att jag hade riktigt ont, och kopplade mig vidare till ambulans. Jag protesterade inte över detta beslut, även om jag någonstans tyckte att det var lite väl dramatiskt att åka ambulans. Så sjuk var jag väl inte? Mitt fall var inte prioriterat, men efter två timmar kom ambulanspersonalen in i sovrummet. Ambulanssköterskan klämde på magen och jag hade väldigt svårt att definiera var det gjorde som mest ont. Det var bara att åka in till SÖS. I efterhand är jag glad att jag kom in med ambulans så att jag fick ligga på en säng direkt istället för att sitta och vänta i ett väntrum.
Exakt vad som hände på akuten är lite diffust. Jag minns att det första jag gjorde var att be om en blöja eftersom jag hade för ont för att ta mig till toaletten. De tog alla möjliga sorters prover och ställde 1000 frågor. Det första de misstänkte var att jag hade blivit matförgiftad. Tarmarna röntgades, men bilderna visade inga konstigheter. Efter ett tag blev jag transporterad till gyn. Det var inte så kul att hoppa upp i gynstolen med tanke på min oroliga magen. Allt såg normalt ut även där. Sedan kom en kirurg för att kolla blindtarmen och den var ocskå frisk.

Dagen därpå stod diagnosen klar sepsis orsakat av mördarbakterier, streptokocker A, så nu kunde jag få antibiotika i tablettform istället. I väntan på utskrivning och läkarintyg tog jag en lång dusch, och njöt av att vara fri från alla slangar.

Jag blev sjukskriven i två veckor för att återhämta mig och det behövdes verkligen. Jag sov till en början större delen av dygnet.
För magen tog det flera månader att bli helt återställd igen.

Mitt råd är att lyssna på din kropp. Symptom som hög feber, illamående, diarré och magsmärtor kan vara sepsis och sjukdomsförloppet går snabbt.