God kväll!
Här sitter jag med så svullna fötter, ben och smärtande hälar. Men jag njuter så otroligt mycket. Vi har lyckats packa upp ganska mycket i hemmet och har lämnat bra med plats för att målaren ska kunna måla i rummen under veckan.
Igår satt jag och bara beundrade solnedgången, den fina utsikten över alla gårdarna som barnen kan leka bland och där det har vänner också. Precis vad jag alltid önskar för mina barn. Tänk vad bra det blev när vi väl tog oss ut från huset. det handlade bara om att våga. Och visst svider det fortfarande, att erkänna att man på nått sätt varit lite dum som lämnat ett radhus för att ha lägenhet igen. Men man måste vara ärlig mot sig själv, vi är lägenhetsmänniskor och här känner vi oss hemma.
Barnen är överlyckliga och vi såg de knappt idag, för de var ute överallt på gårdarna och bland vänner. Jag tror de har minst 2 klasskamrater per gård. 🙂 Och i porten har vi två från parallellklassen till min äldsta dotter. Min yngsta har flera stycken på gården längre ner.
Lillan säger ofta ”åh mamma, jag är så glad för den här flytten”. Gullunge, fattar inte varför hon känner så, för hon älskade radhuset men jag är ändå glad att hon säger och känner så.
Nu ska jag snart gå och lägga mig, har inte lagt upp mycket bilder just för att vi inte gillar färgerna på väggarna och för att vi inte hunnit få bort allt än. 🙂 Men det kommer så småningom.
Lämnar nått fint men vinner något lugnt. (gamla köket)
