Shit är det redan onsdag!? Jag orkar knappt hänga med, det går så snabbt. Jag ligger så efter med teorin som jag skulle plugga varje dag minst 5 minuter. Jag menar vad är fem minuter av ens hela dag? Tydligen så klarar jag inte det heller och det gör mig arg och besviken. Nu kanske jag inte borde vara så hård mot mig själv men vill man något så behöver man ju kämpa lite för det. Hur ska man annars åstadkomma något?
Jag är så fokuserad på min vikt just nu så jag kämpar bara på med det, gör inte mycket mer än att jobba, träna och vara med familjen. Men även där har jag halkat dit i kosten, jag hade strikt kost för ett tag sen men så gick det nästan FÖR bra och vågen slutade funka så jag blev nonchalant igen och tog en kaka här och en kaka där. Så destruktivt, så irriterande dålig vana att ha. Så nu vet jag inte men jag misstänker starkt att jag är kvar på samma vikt eller gått upp ca 0,5-1 kg. Vilket självklart skulle krossa mig mentalt för jag kämpar ju, jag har ju mitt mål, jag ska nå en vikt till semestern, jag förtjänar att må bra, jag vill ta hand om mig. But why then!!
Nu får det vara nog med självdestruktiva handlingar, nu får det verkligen vara nog med att paja för mig själv, varför ska jag liksom. Jag ska fokusera på att må bra, att göra det som får mig att må bra, som jag vill göra och jag vet ju vad som är bäst för mig.
Undra varför man är destruktiv egentligen? Varför vill man inte lyckas? Vad får en att bli så nonchig och tro att man kan plötsligt få plats med en massa skit när man vet att man kämpar för något?
