Vet inte om era barn som är omkring 4-5år har en väldig separationsångest? Vincent har alltid varit en person som vill vara intill oss, leka med oss, sova med oss mm. Men jag tycker det har tilltagit en del nu just när han ska vara ifrån oss.
Han kan kramas flera gånger och säga att han kommer sakna oss om någon av oss ska åka till affären eller på träning tillexempel. Han är en person som behöver mycket närhet även om han också kan leka ensam, leka med kompisar osv. Han har alltid bara varit en liten kille som vill att vi är med i framförallt nya miljöer innan det släpper. Jag var likadan som barn 🙂 Dock har den biten blivit bättre nu. Och han har aldrig haft problem att vara hos våra föräldrar heller över en dag eller natt.
Men just nu med lämningen på förskolan så har denna separationsfas blivit mer tydlig. Han vill inte gå till förskolan säger han vissa morgnar. Även om både han och vi VET att han älskar att vara där. Jag har självklart kollat så ingenting har hänt och han säger nej ❤️ Han är en glad, busig och framåt kille när han väl är på plats. Han säger att han kommer älska oss och sakna oss när han är där. – ”Men jag kommer älska pappa…” kan han säga med gråten i halsen så orden knappt kommer ur munnen på honom. Lilla minimänniska ❤️ Som att vi lixom ska försvinna. Det brukar han säga också ”du får inte försvinna nu, mamma.”
Och just det att morgnarna blivit en kamp där han inte verkar känna sig trygg till en början när vi ska börja klä på oss och gå iväg. Men jag förstår Vincent, han var hemma med oss mellan mars-juni, pga covid -19 och därefter var det några veckor på förskolan innan han hade 8 veckors sommarlov. Klart han blir hemmavan och även sen Stefan började arbeta hemifrån med så är det en annorlunda vardag just nu. Man var så inrutad i din vardag förut. Det var jag som både lämnade och hämtade Vincent från förskolestart vid 1,5år fram till mars i år eftersom Stefan i vanliga fall pendlar till Stockholm. Så vi hade våra rutiner och han var van med det. Klart det blivit en stor omställning nu när vi båda arbetar hemma och han ska vara iväg varje dag.
Men ibland blir det så frustrerande, att få tjata i honom frukost på vardagarna, starta en kamp om vad för kläder han bör ha och inte ha och sen komma iväg till förskolan. Jag kan bli knäpp ??
Nu ska han även vara hemma fro.m imorgon. Vi kommer hålla honom hemma endast för att minska smitta inför förlossningen. Nu när covid -19 är i farten så får ju inte partnern vara med på förlossningen om denne uppvisar symtom. Så vi måste vara friska. Vi vet heller inte hur länge Vincent ska bli hemma med oss efter att baby V är här. 10 dagar som Stefan eller längre? Vi kommer nog satsa på runt 2 veckor efter kan jag tro och se om det går magsjukor alt andra virus på förskolan då. Just pga att vi är inne i en period med mycket virus och magsjukor i november så är det svårt att veta hur man ska bete sig med en nyfödd hemma. Vill ändå att han ska få gå tillbaka relativt snabbt eftersom han har så pass kul där med alla sina kompisar ❤️?? Jag ska ringa till rektorn på förskolan imorgon och höra lite, hon ville ha besked om någon är borta mer än en månad sa en pedagog så vi får höra vad hon har att säga.
Det är i alla fall mycket som händer i en liten kropp och kanske är detta någon 4-5års trots… I alla fall detta med kläder ? Kanske beror det även lite på att ett syskon kommer… Finns många frågetecken ❤️ Läste lite om just separationsångest hos barn och man får bemöta det med trygghet, även om det i vissa stunder blir väldigt frustrerande.
