Åh jisses, hur kan veckorna gå så segt? Jag blir tokig av att gå hemma såhär, att arbeta hemifrån varje dag. Jag är för social för att egentligen klara av detta. Men jag vet själv att jag inte orkar vara på kontoret i dessa veckor och försöker även undvika smitta så gott det går. Det är nog därför veckorna går segt, för egentligen har de ändå gått rätt fort i graviditeten.
Mår annars bra, förutom återigen dessa kräkningar som nu även kan slå till om kvällarna. Kan inte äta för mycket eftersom allt i magen trycks ihop just nu. Får även sån ångest mest om kvällarna, just för oro inför förlossningen. Kändes lite bättre efter att jag pratat med min barnmorska om det i måndags, men ändå finns en oro för och gnager. Tror ingen kan få bort den förrän själva förlossningen ägt rum. Ibland kan jag känna ren panik över att behöva vara med om en förlossning till. Inte för att den med Vincent gick dåligt, allt gick jättebra. Men SMÄRTAN! Kan inte ljuga och säga att det ”kändes lite grann…” Fy fan efter förra förlossningen ville jag inte föda barn nånsin igen. Ändå vill jag helst av allt föda vaginalt om så går. Sjukt! Känns skönt att det här är sista barnet. Och ja, så är fallet. Vill inte behöva ”genomlida” en jobbig graviditet en tredje gång och må såhär mot slutet. Två känns lagom för oss båda. Så vi hoppas allt går bra med baby V som vi snart får träffa ???
Har även ett sånt tryck neråt, bebis ligger visst långt ner sa barnmorskan sist. Detta tryck hade jag även med Vincent. Märks så tydligt när man ska gå en bit eller om man suttit länge och reser sig upp. En obehaglig känsla, känns som man ska kissa på sig eller att ett huvud ska tryckas ut ?
Det positiva är att jag får sova bra om nätterna, det gjorde jag även med Vincent i magen. Aldrig haft problem med sömnen mer än att jag springer lite oftare på toa, men somnar enkelt om igen.
Men ja veckorna går segt. BARA tre veckor kvar om jag har tur, men tre veckor har aldrig gått så sakta som nu. Vet att jag inte kan göra något för att underlätta, men det är bara segt nu… Vill också att förlossningen kommer igång spontant, som jag hoppas den gör och helst slippa igångsättning, så därför har jag aldrig ens tagit upp det med barnmorskan som ett alternativ. Jag hoppas i alla fall att baby V kommer runt BF och inte efter 🙂 Känns som man nu mot slutet börjar leta efter tecken på att det kan vara på G, men jag vet ju att med Vincent så kände jag bara lite molande mensvärk tidigt på morgonen och under dagen innan jag fick en liten blödning och vattnet på eftermiddagen gick. Denna mensvärk hade jag även känt veckor innan så det var inget nytt. Så det kan egentligen kännas hur som helst.
Är ändå pirrig inför allt. Det är ju ett nytt liv som börjar ? Med två små barn i familjen. Så mysigt! Längtar till hon är här så jag kan börja leva lite som vanligt igen med henne här på utsidan 🙂 Ska bli så roligt att få se hur Vincent är med henne också ?
som får stå för vecka 38 magen ?
