Det bästa är, att varje mamma gör som hon själv vill gällande amning och flaskmatning. Jag skriver detta nedan efter vad jag känner för min del. Struntar faktiskt i, om jag kan skriva det, hur andra mammor gör. ??
Jag valde att amma Vincent, hade velat det sen innan han kom och var nyfiken på hur det skulle vara. Allt gick superbra, han tog bröstet på en gång och jag hade supermycket mjölk under hela amningstiden.
Men nånstans efter ett par veckor kände jag att det här med amningen inte var min grej. Jag blev stressad av att vara ute på promenad en bit från hemmet om han kunde bli hungrig, ville gärna inte amma utomhus när det fortfarande var kyligt i april. Blev stressad av att inte kunna åka iväg och handla tex, för jag visste att snart blev han hungrig och skulle bli ledsen. Jag trivdes helt enkelt inte i det, så efter sex veckor efter många om och men och mycket skuldkänslor och tårar så valde jag att provmata Vincent med ersättning i flaska. Han tog i princip flaskan direkt och det kände jag som en lättnad.
Så jag började trappa ner på amningen lite successivt i början, men sen ville jag sluta helt när jag märkte att detta med flaska gick bra. Men att sluta helt så var svårt. Hade såååå mycket mjölk så jag hade säkert kunnat amma hur länge som helst och det gjorde att det var lite svårt att bara sluta tvärt. Men jag försökte, använde bröstpumpen vid enstaka behov då jag kände att jag fick knölar av mjölken i bröstet. Ville gärna inte ha mjölkstockning som jag lyckats få i början när Vincent var några dagar gammal.
Jag tror det hela tog 2 veckor, sen behövde jag inte längre pumpa ur något eller vara rädd för mjölkstockning och Vincent mådde bra av flaskan på heltid. Efter det kände jag en sån befrielse, just för att det idag finns så bra ersättning och eftersom han tog flaskan så snabbt. Men jag hade ändå skuldkänslor mot honom eftersom jag hade så mycket mjölk och kunnat fortsätta… Men jag tycker det är viktigt att göra som man själv känner och mår bra av. Jag mådde inte bra av amningen.
Men för det har jag bestämt mig för att testa igen, med lillasyster. Jag kan tänka mig att amma 1-2 månader igen för att hon ska få i sig det första av bröstmjölken (även om ersättningen idag är så pass bra så man skulle kunna köra med den från start). Men jag känner att det är värt ett försök och blir det samma sak denna gång över hur jag känner så får jag introducera flaskan för henne och trappa ner.
Det jag tycker är skönt med att använda flaska är att man blir lite mer fri och pappan kan vara delaktig på ett annat sätt. Jag upplevde också att Vincent blev mättare av flaskan, det kändes som han ville äta hela tiden från bröstet och inte riktigt fick den där mättnadskänslan.
Som sagt gör alla som de vill och jag pekar inte på någon som gör annorlunda än mig. Tänk om alla kunde tänka så, att varje individ gör vad som känns bäst för dem… ? Ingen blir en bättre eller sämre mamma pga amning eller flaskmatning.
Baby Vincent ?
