Hjälp! Har jag glömt bort hur det är att ha en bebis? Ibland skrämmer det mig, som att det vore första gången… Vincent blir ändå 4,5 när bebisen kommer och det känns som att det var en evighet sen han föddes och var en liten spädis. Även om jag förstår att det sitter när vi väl är där. Men också det att det här är en ny liten bebis och alla bebisar är olika. Vi kan ju få en heeeelt tvärtemot vad Vincent har varit. ?
Tankar kring förlossningen är både bra och mindre bra. Jag vet att det gick bra sist, inget behövde sys, det tog normaltid och det gick bra utan komplikationer. Men det skrämmer mig att jag VET hur sjukt jävla ont det gjorde. Vet ju att jag sa till Stefan att jag aldrig kommer göra om det igen, säkert veckor efter förlossningen. (Även om jag visste innerst inne att jag skulle göra det). Men fy, smärtan… Med barn nr 1 vet man ju inte vad som väntar. Nu vet jag ju det i smärtväg och jag vet även vad man har att förlora nu, det är så svårt att ta in innan första barnet tycker jag.
Men jag tror också det kommer gå bra denna gången med. Jag hoppas på att det blir en lika ”enkel” förlossning som sist utan komplikationer osv 🙂
