Egentligen har jag aldrig reflekterat till att det skulle kunna vara en sån omställning att gå från ett barn till två. Man har hört somliga prata om att omställningen är väldigt stor och andra märker inte av den.
Vi har ju haft ett så enkelt och lätt barn i Vincent. Alltid ätit och sovit bra. Varit nöjd med livet och knappt skrikit som bebis, det var om han blev akut hungrig som spädbarn typ. Han har aldrig haft riktigt magont eller andra bekymmer. Knappt varit ledsen när han varit sjuk. Så vi är bortskämda på det viset och självklart skrämmer det mig lite om vi skulle få ett barn som är preciiiis tvärtemot. En som kanske får kolik, precis som jag hade som barn. En som får magont och skriker hela nätterna eller någon som bara vägrar sova… Och ja så är det självklart att ha barn, men det blir såklart en omställning när vi haft det så enkelt med V om det skulle bli på något av ovanstående vis. 🙂
Samtidigt ska det bli spännande att se vad detta är för individ som döljer sig där inne. Kanske en som är helnöjd eller en som är helt tvärtom. Hur det än blir så får vi rätta oss efter det 🙂
Det jag kan tänka ibland är att snart har vi en till att ständigt oroa oss för. En till KAN sätta i halsen, en till KAN råka ut för något otäckt, en till KAN bli svårt sjuk. Ja alla föräldrar vet vilken ständig oro man hela tiden lever med. Det har blivit bättre sen Vincent var spädbarn, men jag lever hela tiden med en oro som gnager i bakhuvudet om att något ska hända honom.
Men, det är det här som är livet och i november blir våran familj hel på 4 personer ?
