Det är två ynka dagar kvar till BF. Eller ja, snart bara en… Beräknad födelse på lördag.
Vissa tider på dygnet känner jag mig så taggad och i andra stunden inte alls. Har en del lite ondare sammandragningar och när en sån kommer kan jag känna ”nej jag vill inte föda nu”, fast jag sekunden innan har tänkt ”kan det aldrig dra igång?”
Det är när smärtan gör sig påmind som jag blir så nojig. Även om smärtan inte alls är i närheten av vad den kommer vara när det börjat på riktigt.
Jag var in en sväng till förlossningen igår just för att jag inte känt av henne något. Jag har inte något riktigt mönster på henne, som jag hade med Vincent. Han hade sina tider i magen som han följde även utanför. Allt såg tack och lov bra ut med bebis, flödet i navelsträngen och fostervattnet. Hon beräknas väga lite mindre än Vincent gjorde kunde läkaren säga iom ultraljudet som gjordes. Men inget så märkvärdigt så man behöver göra ytterligare koller.
Jag hoppas det drar igång på dagen när man är som piggast. Är lika ”orolig” varje kväll att det ska börja, när man lagt sig och verkligen är som tröttast och behöver sömn. Men jag vet att händer det under kvällen eller natten så funkar det med. Vattnet och sedan värkarna började ju under sen eftermiddag med Vincent och förlossningen fortsatte hela natten och det gick ju bra. Man får ju adrenalin och sen har man ju knappast något val ?
Så nu går vi bara och väntar. Inte fasen ska jag nu gå över 10 dagar när Vincent var så punktlig? ??? Nä några dagar efter BF max, sen får hon vara ute haha.
