Jisses, skrev jag inte nyss ”vecka 27” i rubriken?
Den här senaste veckan har känts blandad. Känt mig mycket ledsen och nedstämd. Men jag vet att det är för att jag nu är trött på det här och har lite ångest inför förlossningen den här gången. Det är just för att jag vet om smärtan, hade ju ingen aning vad som väntade sist. Och så mådde jag bättre under första graviditeten.
Jag är fortfarande som jag nämnt tidigare, livrädd att något ska gå fel med mig (kanske inte så sannolikt…) och att jag vet att Vincent är hemma väntandes. Sist hade vi ju ingen hemma, mer än V i magen… Men det där är bara mina tankar som spökar, även om de är jobbiga emellanåt.
Jag är också just rädd iom Covid -19 tiderna, att Stefan ska bli sjuk eller förkyld som jag också nämnt tidigare, att han isåfall ska bli tvungen att missa förlossningen eftersom partnern då inte får vara med. Men vi ska isolera oss de sista dagarna för att undvika all form av sjukdomar. Vi får vara lite tråkiga några veckor innan och efter baby V är här helt enkelt. Det är ju ändå en kort period i våra liv.
Jag tror jag känt mig väldigt instängd också, jag jobbar enbart hemifrån nu pga smittorisk och för att de flesta gör det i dessa tider, vi har några på kontoret som behöver vara där. Men jag är en av de som nu får vara hemma. Detta hade jag inte tänkt mig innan jag ska gå hemma i ett helt år… Hade behövt det där sociala med alla kollegor och en normal vardag inför detta. Jag är nog bara en sån människa som behöver andra människor på det sättet. Tur att Stefan också arbetar hemifrån, annars hade jag seriöst blivit knäpp. Hoppas att viruset lättat på sig till vintern- 21 när jag är tillbaka på kontoret.
Har annars mått bra, förutom detta illamående och morgonkräkningar som verkligen verkar hålla i sig skarpt igen. Varje morgon är det samma sak. Ibland kan jag ha tur att inte spy, men de undantagen är få. Och så har jag haft lite mer känningar av förvärkar. Vissa lite smärtsammare, men ingenting jag behövt ta tid på eller så. Så nu går den mesta tiden till att vänta. Jag hoppas det endast är 3 veckor kvar, om inte mindre. Ska till min barnmorska på måndag, så ska höra efter vad hon kan säga om en hinnsvepning då. Ingen erfarenhet av det, men kanske värt att prova?
Nu saknar jag verkligen att få löpa, dricka ett glas bubbel, äta brieost, umgås med vänner och familj med ork och framförallt kunna sätta på mig strumpor normalt ?? Och så LÄNGTAR jag ihjäl mig efter baby V. Undrar så hur hon ser ut… ??
En bild från gårdagen. Den får stå för magen vecka 37 då det bara är timmar emellan byte av dagar ✨
