Jag tycker veckorna går med en rasande fart. Nu är vi inne i tredje och sista trimestern, tyckte nyss jag fick ett GRAVID på stickan.
Har fått mer och mer vätska i kroppen, mina fingrar känns som korvar och blir stelare att böja. Har även mått illa under morgnarna denna vecka, men går över när jag får äta lite. Och kan känna av illamåendet mot eftermiddagarna igen, nästan så jag kräks. Det är hopplöst. Hoppas verkligen det är övergående och det snabbt… ? Har även märkt av att mitt tandkött gör ont vid tandborstning och ser att det är lite irriterat på ett ställe. Och tandkött / tänder kan påverkas av en graviditet har jag läst. Som jag nämnt tidigare, ny graviditet, nya symtom.
Minns ju att jag hade UVI flertalet gånger med Vincent i magen, fick även GBS som är en typ av streptokocker, så under förlossningen satte dem in penicillin för att skydda V. Det kommer dem även göra under denna förlossning i förebyggande syfte för att skydda mini V OM jag skulle ha det i kroppen. Har *peppar peppar* inte haft UVI en ända gång hittills och är glad om jag slipper. Hade även två njurstensanfall med Vincent, som resulterade i besök på förlossningen och akuten för starka smärtstillande. Det är jag glad om jag slipper, fy fan rent ut sagt vad det gör ont. Fick även ett anfall när Vincent var 1 månad gammal och fick ta med mig honom in på akuten för smärtstillande igen. Det ända jag haft samma under båda graviditeterna är kräkningarna fram till vecka 21, samma vecka slutade det med båda.
I övrigt mår jag bra, har jobbat en vecka nu. Känner mig så trött om kvällarna, när man cyklat fram och tillbaka till kontoret och gått en del där under dagen. Fro.m september kommer jag arbeta hemma på heltid och därefter får jag se hur länge jag orkar in i oktober. Känns skönt att veta att jag kan arbeta hemma och slippa ta mig någonstans när man har ont av foglossning och har så tunga ben och värk i fötterna. Jisses vad jag klagar, men denna graviditet har från början känts jobbigare än den första. Då kunde jag njuta av att må bättre under andra trimestern, in på tredje. Denna gång känns det verkligen jobbigt. Tråkigt, men sant. Längtar massor till lilla bebis är ute ?
I övrigt har jag tänkt på hur olika människor är när de möter en person som i princip är höggravid. I onsdags gick jag över ett övergångsställe och ser hur jag får skynda mig eftersom killen i bilen uppenbarligen är stressad eller allmänt dum i huvudet? Jag går över och han gasar typ bak i hälen på mig för att komma förbi…
I torsdags passerade jag samma övergångsställe och är inte över på andra sidan helt när en bil med en kille i ungefär samma ålder ändå stannar och inväntar mig och jag tackar och han tar emot det och kör normalt därifrån när jag kommit över hela övergångsstället upp på trottoaren. Han såg uppenbarligen att jag var gravid, som tydligen inte den första killen gjorde och att jag därmed inte kunde springa över vägen. Hur svårt är det för människor att visa andra människor respekt osv?
