Jag fullständigt hatar när morgnarna blir stressiga. Egentligen var den inte stressig, jag ville bara hinna till jobbet i tid för att kunna avverka mejl innan två möten på jobbet skulle börja. Pussel pussel.
Jag fick väcka Vincent lite tidigare för att få iväg honom några minuter tidigare till förskolan, stackarn, han var så trött. Kände mig som världens elakaste mamma.
Det var bara några få barn på förskolan när jag kom in med Vincent. Jag vet att han inte tar skada av att komma dit lite tidigare, men just att få dra upp honom för att hinna med möten som börjar för tidigt och för att hinna med massor innan det är bara inte roligt. Men jag lämnade honom och vet att han leker och har kul. Men jag blev superledsen över hela situationen i bilen och började verkligen störtböla. Tårarna sprutade, jag kunde inte sluta gråta. Hela situationen kändes bara tråkig och jag vill inte ha såna morgnar. Det var ju tur i alla fall att jag hade spegel och lite puder att lägga på innan jag gick ur bilen in på jobbet…
Det kändes lite bättre efter det, men det var absolut inte en rolig morgon. Jag vill att den här veckan ska gå fort, så att det kan bli helg igen. Tråkigt, men ibland har man såna dagar och veckor också. Allt är inte positivt hela tiden.
