För säkert ett-två år sen såg jag på kalla fakta där de visade ”spädbarnet i kraftverksdammen”, något sådant var rubriken. Vissa känner säkert till det och har antingen sett samma avsnitt eller läst om det. Det går tillbaka till 2016 då en pappa kastar ner sin 11 månaders bebis 10-15 meter rakt ner i en kraftverksdamm. Jag ryser av att bara skriva det. Rakt ner i betongen. Ni hör ju?
Jag minns att jag mådde så dåligt efter att ha sett detta på tv4. Jag ältade detta med Stefan i säkert ett par dagar innan det kunde lägga sig. Jag är verkligen en riktig känslomänniska och har svårt att släppa svåra saker som händer, både omkring mig och som jag sett eller hört om och verkligen berörs utav. Men varenda en måste väl reagera när de ser eller läser om ett barn som far SÅ illa?
Jag blev lika berörd nu när jag lyssnade på rättegångspodden där de spelat in ”spädbarnet i kraftverksdammen”. Det var säkerligen samma som jag sett på kalla fakta. Men så oerhört tragiskt, vem gör så? Jag får ont i magen av att bara tänka mig att slå till mitt barn – alltså skulle jag aldrig kunna göra det och har inte heller tänkt göra det! Men vem slänger då ner en bebis rakt ner i betongen?
Sen jag fick barn har såna här fall och andra fall där barn far illa eller där barn blir svårt sjuka berört mig så mycket. Tänk er små oskyldiga barn som inte kan försvara sig, som tyr sig till sina föräldrar / vårdnadshavare och bara vill ha kärlek. Små barn som inte kan säga att något gör ont eller att något känns fel.
Hur fan i helvete kan man slänga ner ett barn i rakt ner i betongen? För mig spelar detta ingen roll om man är psykiskt sjuk eller inte, spärra in monstret för gott och låt honom sakta ruttna. För jag förstår inte hur en människa är funtad om man gör en sån hemsk sak. Jag önskar att alla barn i hela världen fick leva i en trygg familj där hemska situationer i olika former aldrig ens ska kunna komma på tanken.
Nu ska jag hämta hem Vincent och krama om honom om möjligt ännu mer idag, än igår.
