Det är inte klokt vad tiden går fort och vad man ibland önskar att man kunde sakta ner den bara lite grann…
Vincent har blivit så himla stor på bara så kort tid. Alla vi möter säger att han har blivit så lång och det har han nog blivit. Ni vet sånt där är ju så svårt att se själv när man ser honom varje dag. Vi ska till bvc i oktober för 2,5års kontroll så det blir kul att mäta och väga honom då.
Men allvarligt, redan 2,5år??? Jag tyckte nyss att han var en liten spädis som bara låg, sov, åt och bajsade.
Nu springer han runt som en galning, testar oss, men är så så så GOSIG. Verkligen en puss-och-kram kille som älskar att mysa i soffan. Tycker även att hans trots har lagt sig lite, han verkar kunna lyssna mer och faktiskt förstå. Han har börjat prata i meningar och vill förklara det mesta han ser eller känner. Bara det att han vet att pappa är på jobbet när vi kommit hem från förskolan, eller att pappa åker tåg. Han är medveten om vilka känslor han har, som att saker gör ont, att han är trött och faktiskt vill gå och sova. Liten har helt enkelt blivit så stor och större blir han… 🙂
Men ändå kan jag fortfarande, jag kanske inte är ensam, känna doften av bebislukt när jag luktar på hans huvud. Kanske sitter det bara i hjärnan som att jag kommer ihåg hur han luktade som bebis eller så kanske doften kan sitta i ett tag… Vad vet jag, Stefan känner den i alla fall inte, haha.
Klicka här om ni vill komma direkt till hemsidan där västen är köpt
