Simhud mellan tårna – en mammas liv och plaskande

Alva Napplös

Då kom den dagen vi väntat på – ok alla utom Alva. Vi hade väntat på denna dag med lite halvskräck.

Alva ca 1 vecka gammal. En NAPP i munnen, men skenet bedrog…

Napparna ploppade ut och vi provade allt under ett par månader. Hon hade sånt sugbehov, men vanliga nappar funkade inte. Till slut hittade jag som sista utväg en rundad napp från Bambino. BINGO! Det funkade och vi slapp ha nappflaskan till hands. Från den dagen var det då kört… Alva har älskat sina nappar högre än något annat.

De har varit hennes bästa vänner…

I söndags var det då dags. Vi hade peppat henne innan och berättat och visat bilder från när Ebba lämnade sina nappar till kattungarna på Skansen. Det var hon på att göra – ge dem till kattungarna. Så vi gjorde som vi gjort med Ebba, men med en klump i magen för hur efterdyningarna skulle bli.

Som ni ser hade hon ett gäng. Ville ha minst tre när hon sov.

Vi slog in alla napparna i paket.

Vi tog Djurgårdsfärjan över.

Så var det då dags…

Med ett leende!

Hej då napparna!

Själva lämningen gick bra, även om jag är mycket kritisk till Skansen. De har ju som sin grej att man ska lämna napparna till katterna. När Ebba lämnade hängde man upp dem på kattungarnas staket. Man såg de små kissarna och Ebba kunde liksom se framför sig hur de fick napparna. Nu har de tydligen en nappomat som står inne hos de vuxna katterna. Några kattungar hade de inte sa de! Nappomaten var för övrigt ur funktion så man fick kasta i ett rör som gick ner till en behållare med napparna. Alva undrade ju vart alla kissar var…Det låg en fullvuxen katt och sov på en hylla… Hon verkade i alla fall köpa våra förklaringar varför det var som det var. Vi betalade 340:- för att lämna napparna!Hallå!?!?

Hur det har gått? Första natten gick inte bra – hon var jätteledsen, grät sig till sömns – ville ha sina nappar – vaknade och Micke fick sova med henne. I går kväll var hon ledsen igen och sa att hon saknade sina nappar. Hon somnade, men vi får ligga hos henne. Hon sov hela natten!
Hon har inte frågat efter dem dagtid, vilket är ett stort steg, för om hon fick skulle hon kunna ha dem i munnen dygnet runt. I kväll var hon lite ledsen. Jag låg hos henne och hon somnade snabbt. Inte ett ord om nappen. Vi försöker att inte prata om det – påminna henne om det. Hon håller på att bearbetar detta som bäst och då ska vi inte strö salt i såren….

Älskade Napplösa Unge!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.