Simhud mellan tårna – en mammas liv och plaskande

I tisdags var jag och Nadja på Mosebacke och kollade in en av mina husgudar – Magnus Carlson och hans Weeping Willows. De är ett band som får en att bli helt upprymd av att se live.  Mycket är ju Magnus väldigt underbara röst och deras underbara känslosamma låtar, men sedan är deras(spec Magnus) närvaro på scen det som är pricken över i´t. De är inte en grupp som kör igenom sina låtar och kanske kör lite kallprat emellan. Nä Magnus är så j-la spontan och ”sjukt” så ja… det känns som man känner honom…eller att alla i publiken är han polare. Är glad att de fortsatte. Jag var ju på deras konsert förra året som skulle vara deras sista. TACK! för att det inte blev så…

The Burden