Jag känner att nu har det varit lite tankar om ekonomi, jag känner att jag behöver förtydliga lite för att inte bli missförstådd.
Vi har pengar, vi klarar oss. Det är inte det allt handlar om. Det är helt enkelt diskussioner som uppstått i olika sammanhang och så har de vidareutvecklats.
Jag har alltid sagt att om vi vinner 500 000kr eller mer, så betalar vi av huslånet. Genom att betala av det så får vi ju en lägre månadskostnad och kan på så vis spara lite varje månad. Visst hade det varit roligt att renovera, men eftersom vi kunde spara mer varje månad, har vi snart vår renovering ändå. Så har jag alltid resonerat. Jonas håller med. Vi är inga köpgalna människor. Vi handlar det vi vill när vi behöver det. Vi sparar till hushållet varje månad så vi kan köpa det mesta som vi behöver. Visst vill jag renovera köket, men jag vill inte ta massor av dyra lån nu i dessa tider, då väntar jag hellre. Vi tänker efter innan vi gör våra köp helt enkelt.
Åter till det här med att vinna pengar. Skulle vi vinna mindre än 500 000kr, ja då har vi sagt att vi renoverar. Vi byter fönster eller gör köket eller altanen eller något. Då har vi gjort det och sen är det klart. Så har vi alltid resonerat som sagt. Sen började vi ju i skolan diskutera det här med att vara kändis och hur de är i sitt privatliv. Vi kom in på Keanu Reeves. Han som fortfarande åker tunnelbana och grejer trots att han är snuskigt rik. Och då hade vi funderingen om hur man förändras om man har mycket pengar. Skulle jag förändras? Till viss del ja, men jag skulle nog vara ganska normal ändå. Lotto gick ju ut för inte så länge sen. Det var någon som vann 191 miljoner. Vad hade man gjort? Jonas och jag sa direkt att vi hade betalat av huset och renoverat allt vi ville renovera. Men sen då? Hade vi förändrats? Köpt allt som går till våra barn? Slutat jobba/studera? Äta ute varje kväll för att slippa laga mat? Leva lyxliv med shoppingrundor här och där? Semestrar och allt? Jag tror ärligt talat inte det. Vi är inte den typen av människor. Och vem ska vi göra allt det här med? Det är ju ingen annan i närheten som har en sådan livsstil.
Sen började vi prata om varför vi började tänka på att spara pengar och så vidare. Jonas levde från lön till lön förr. Sista veckan levde han på luft och nudlar. Sen kunde hans kompisar plötsligt åka jorden runt eller köpa en ny bil. Det kunde inte han. Då vaknade han upp och började spara pengar. För mig handlade det om att jag var ensamstående och inte hade råd med allting. Så fort jag hade pengar över la jag dom på ett annat konto. Var det 20 kronor kvar när månaden var slut så åkte dom in på kontot. Så gör jag än. Dagen innan kontot fylls på med barnbidrag, underhållsstöd eller lön, så tömmer jag kontot för att varje månad börja om från 0.
Vi fortsatte med att prata om folk runt omkring som förändrats. Hur deras liv blivit efter de stigit i graderna. Vi har en bekant som numera är chef. Och dennes partner jobbar på kontor. De tjänar nog en hel del cash men de gör inte så mycket väsen av det. De betalar av sina lån, köper en ny bil och sådär. De fortsätter som vanligt men kan liksom unna sig en ny tröja varje gång det är kalas eller så. De lever som vanligt helt enkelt. Sen är det en annan vi känner, som inte bor här, som numera tjänar bra med cash. De har en husvagn, inte så stor tror jag, men desto större uteplats. Denna ställer de upp på säsong på Öland någonstans, tror det är norra Öland. Ja ni ser, jag har inte så mycket med dessa människor att göra så jag vet inte helt. Men från det att säsongen börjar så spenderar de i princip varje dag i husvagnen. Deras oas där de typ dricker bubbel till lunch varje dag. Grillar eller sitter i campingens restaurang och äter. Under semestern är de där jämt, när de jobbar så åker de ner på helger. Ibland tar de med sig jobbet också tror jag, de kan välja lite om de jobbar på plats eller hemma. I alla fall, dessa människor har bytt livsstil. De var som vi förr – handlade det som behövdes och sen var det inte mer med det. De svängde inte ut för mycket. Tog en kväll på puben ibland och sådär. Nu är det helt annorlunda. De äter ute titt som tätt, det ska alltid vara ett glas till maten, varje kväll. Men det där glaset blir oftast två eller tre verkar det som. Det lunchas ute varje dag eller varför inte ta en fika efter jobbet? Kanske ta en öl efter kaffet? Alltså sådana saker. Så här betedde sig dessa människor inte tidigare. Nu är det som att de försvinner ifrån oss. De lever någon form av lyxliv och umgås bara med de som lever så. Vi ser knappt röken av dem. Jag bryr mig inte, men jag hade aldrig velat leva så. Och det är det jag menar, om vi skulle vinna sjukt mycket pengar, vem skulle vi umgås så här med? Vi har inga sådana vänner i vår närhet som vi ens vill leva med så här.
Så det är vad dessa diskussioner handlar om. Vi har inte dåligt med pengar, vi har heller inte galet mycket pengar. Vi har inte vunnit något eller sådär. Det är bara tankar och idéer som vi luftar. Ibland handlar det om pengar, ibland om renoveringar och allt sådant. Och jag tycker det är kul. Det är roligt att Jonas och jag tänker ungefär lika. Det blir liksom inga bråk direkt utan vi är överens om det mesta. Det är det jag älskar med vårt förhållande – vi är jämställda. Visst han tjänar mer än mig, inte så konstigt, han har varit anställd på samma företag i drygt 10 år. Jag har varit på olika företag sen vi blev tillsammans, varit föräldraledig i tre år och nu studerar jag. Vi kommer aldrig ha samma nivå av lön. Men det gör ingenting. Vi delar på allt ändå.
Så tro nu inget om vår ekonomi. Vi har det bra, men det är kul att diskutera.
Vad brukar ni diskutera i era förhållanden? Har ni också sådana här tankar? Berätta gärna!
