Igår när vi firade jul hos mormor och morfar för Lucas, ja då fick de äntligen veta vår hemlighet!
Vi hade ju tänkt trycka upp tröjor med olika texter på – Lucas skulle få sin igår i julklapp. På den skulle det stå ”jag ska få en lillasyster”: Jonas skulle ha på sig sin på julafton med texten ”när blir 3+1=6?” och smågrabbarna skulle ha sina tröjor när vi åkte till Frövi. Rätt och slätt ”storebror” på båda.
Men vi har som alltid tur. Vi gick till butiken nere i stan som trycker på tröjor i förra veckan. Då berättar hon att maskinen precis gått sönder. Sen en lång historia om varför och hur. Hon kunde försöka trycka men kunde inte garantera att det skulle klara tvätten. Vi sa att det gör absolut ingenting, vi kan nämligen bara använda tröjorna vid dessa enstaka tillfällen. Med det sagt så tog hon emot tröjorna och skulle göra sitt bästa. Vi skulle hem och skicka in trycken vi ville ha.
Två dagar senare fick vi iväg trycken. Jonas jobbade nämligen så vi hann inte tidigare. Sen har vi inte hört ett ljud. Inget mail som bekräftade att vi skickat rätt typ av fil, vilket jag förväntade mig. Det blir ju en bekräftelse på att vi skickat till rätt mail och att hon kan använda filen men icke. Dagarna gick och vi hörde ingenting. Så igår, när vi behövde tröjorna (som vi berättat) åkte Jonas dit. Nej tröjorna var inte klara. Hon hade fått igång maskinen igår och tog tröjorna i turordning. Jag blev så irriterad! Om hon inser att hon inte hinner trycka dom, kunde hon inte hört av sig? Hon visste varför vi skulle ha dem idag och allt sådant men icke. Hon sa till och med till Jonas att hon kunde trycka dem så de var klara till kvällen. Ja det är ju försent sa han bara, tog tröjorna och gick. Dit går jag aldrig igen och jag kommer verkligen inte rekommendera henne till någon annan. Det kändes väldigt oproffsigt från början till slut.
Så istället slog jag in två bodys, ett par byxor och en ultraljudsbild i ett paket. Det fick Lucas öppna istället. Han fattade ingenting. Är det här ett paket till Mikael eller? var hans första fråga. Mamma började dra efter andan och skratta. Hon förstod men var förvirrad. Jonas började ställa frågor. Vad är det för bild? Det är inte på dig eller dina bröder. Då fattade han till slut att det var en bebis till. Och till slut fattade han färgerna. Så han var inte jätteglad över ett syskon till, men var glad att det blev en tjej. När vi frågade om när de trodde hon skulle komma trodde mamma framåt sommaren. Vi log och sa nej. Till slut berättade vi att det är faktiskt bara tre månader kvar, då kom nästa chock. Det gick upp ett ljus för mor om hela hösten – varför jag varit trött och irriterad. Allt hon sagt om en unge till och så vidare. Sen kom frågorna om mina studier. Men det gick bra. Lite orolig är hon allt eftersom vi berättade att jag känner för mycket sammandragningar redan och att jag måste ta det lugnt.
Men det blev en rolig afton för oss. Imorgon på julafton ska vi berätta för syrran och hennes familj. Jag tror vi ska ta ett kort på dom grejerna jag la i ett paket till Lucas och sen skicka som snap till dem alla. Så får vi se när de reagerar under dagen. Kommer ju skicka den när vi typ sitter och äter och ingen av dem kollar telefonerna. Så får vi se reaktionerna på dem också. Så skoj!
