Lyckliga Små

Jag kan fortfarande inte röra på mig.

Men idag beror det inte på att jag har ätit 1 kg kräftor helt för mig själv och en massa kex och ost. Utan för att jag är halv mörbultad efter att ha ramlat med moppen. Vänsterbenet känns längre än högerbenet, armbågen går inte att böja och nacken är stel. Att jag just nu ser ut som Ringaren i Notre Dame gör inte så mycket för min Marc Jacobs väska klarade sig galant, utan den hade jag garanterat brytit några revben också men det bästa var att Flisan hoppad av moppen vid skolan 10 minuter innan olyckan.

Om jag inte hade så ont i benet ( kan inte kliva upp på en stol ) eller ont i armen skulle barnens lördagsgodis vara slut vid det här lagret. För det enda som inte gör ont är munnen och högerarmen.

Flisan har nämligen gömt sitt och Skruttans godis en en kista högt upp i skåpet för att min man inte ska äta upp det. Jag var den enda som fick veta vart skatten är och jag är nu så nära att ringa min man och fråga om han kan komma hem och lyfta ner godiskistan åt mig.

Men så desperat är jag inte…bara nästan.

Så istället för att bara ligga i soffan och titta rakt upp knaprar jag på Sveriges godaste kex. Vilmas små bitar av råg surdeg.

Snart ska jag åka iväg och röntga min armbåge.