Jag är så jävla nöjd.
När man har kondis som en koalabjörn blir man faktiskt överlycklig när man springer 5 km på 30 minuter och 36 sekunder. Och grejen är att jag inte ens är trött. Jag skulle ha kunnat sprungit fortare om jag inte var så rädd för att bli svimfärdig av utmattning mitt ute i ingenstans.
För det händer ju väldigt ofta i min värld. Eller inte.
Inte ens när jag sprang milen med full mundering i lumpen kände jag mig svimfärdig. Så varför skulle jag göra det nu i mina lätta små träningskor, linne och multibyxor som andas bättre än vad man själv gör?
Plankan på basketboll blev det när jag kom hem. Jobbigare men roligare än vanliga plankan.
Nu dagens höjdpunkt.
LUNCH.
Impad, själv har jag inte ens kommit upp från knäna med den där jäkla plankan än 🙁
Bra där! vad duktig du är!! Heja heja!