Lyckliga Små

Skolfoto dax på skolan.

Flisans skola alltså inte min. Och att försöka berätta för en snart 6 åring att hon inte kan ha tuppkam på grund av att hon har långt hår är som att förklara för min man att man äter lingonsylt inte jordgubbssylt till ugnspannkaka.

Det är alltså helt meningslös.

Så idag fick jag lämna en gråtande * tjej på skolan och som sagt det var ju inte för att hon saknade mig utan för att hennes hår var i pippilottor och inte i tuppkam.

Och istället för att åka hem och plugga inköpsstrategier åkte jag iväg och åt frukost och köpte presenter till Flisan. Hela 9 dagar innan hon fyller år. Det har aldrig hänt. Att jag har varit ute i så god tid. Inte som min vän som snart var färdig med julklappshandlandet. Eller som min mamma som har julklappar i garderoben ett halv år innan julafton, och när det äntligen är jul så har hon glömt bort hälfen av julklapparna så då får man dem i påskägget istället.

Egentligen är det ganska smart, inte att glömma bort julklappar utan handla när man hittar något som är bra istället för att som jag. Panikshoppa för då hittar man verkligen inget. Det spelar inte någon roll hur många affärer man är inne i för det finns aldrig något som lockar. Så idag har jag handlat saker som Flisan och Skruttan kommer bråka om de första dagarna, sen kommer det ligga på golvet övergivet, gå sönder och sen tas ut i garaget med förhoppningar att fixa det i helgen men som aldrig blir av, typ.

Men nu ska jag slå in dem och gömma dem på något bra ställe. För får Flisan syn på dem så blir det garanterad ingen överraskning nästa söndag.

Trevlig fredag!

* Inga tårar och det enda sättet att få Flisan att se glad ut är att vända henne upp och ner.