Lyckliga Små

När jag jobbar poppar det alltid upp nya idéer på vad jag kan göra i framtiden.

Jag skriver och ritar ner, planerar och drömmer lite innan nästa idé kommer upp och jag behöver ta ett nytt papper, skriva och rita ner, planera och drömma lite mer innan nästa grej kommer upp.

När jag har jobbat några dagar i sträck så är min väskan full med post-it lappar, andra lappar och utskrifter. Oftast blir det att jag lägger dem i en hög ( jag lägger dem här så länge hög). Några dagar senare lägger jag högen någon annanstans. Något barn ritar grodmänniskor som äter hästar på ett papper medan den andra ritar fisar och rapar som svävar i rymden. Sen ramlar dem ner på golvet och jag lägger lapparna någon annanstans och så fortsätter  så tills jag inte har några lappar kvar.

Och de lappar som jag har  kvar och hittar kan man knappt tyda för att en matköplistan är nerkladdad över hela lappen eller så har någon av barnen spillt en halva portion spagetti och köttfärsås på dem eller så har jag rivit av en bit från en lapp för att skriva en ny idé som poppades upp under nattning av barnen och tillslut har jag så många pyttesmå lappar liggandes att våra självgående dammsugare suger upp dem.

Men nu ligger veckans nyskrivna lappar bredvid mig i soffan ( mamma och pappa är fortfarnade kvar ). Vaknar jag så där supertidigt imorgon ska jag läsa igenom dem och sen lägga dem i en hög på ett säkert ställe.