Lyckliga Små

Vi har en familjemedlem begravd i trädgården. Under humlen fick fisken Loppa sin plats.

Hon som egentligen är en hane fick flugsjukan, fick det av alla flugor som den åt. Det är vad barnen tror och det är vad jag har sagt.

Och att ta död på en fisk som är 5 cm lång var svårare än vad jag trodde. Nu ska jag bara förtydliga att fisken var sjuk. Han eller hon åt inget på slutet, låg bara på botten eller flöt halvliggandes på ytan. Bara så ni vet och inte tror att jag hade skaffat en sommarfisk för skoj skull.

Hur skulle ni göra?

Här hemma tyckte vi olika som vanligt.

En ville spola ner den i toaletten och begrava själen i trädgården. Den andra blev upprörd över att spola ner en levande fisk i toan som föredrog att bryta nacken på den och sen begrava den. Den tredje tyckte att bryta nacken var för avancerat och tyckte att det går fortare om man använder en kniv. Den fjärde ville vänta ut den tills den dog av sig själv. Den femte kanske den mest djurvänliga av oss alla tyckte inte att fisken skulle få lida mer utan ett snabbt tryck skulle göra att den kom upp till himmelen fort och den sista ville ha tillbaka sina legogubbar för det var minnsan dennes.

Efter en röstning blev det familjens djurvän som fick ta hand om detta, barnen fick gräva gropen, jag gjorde korset och två tittade på.

Jag skulle kunna operera en häst med kolik med förbundna ögon, för det har jag sett på Djursjukhuset 100 gånger. Men att ta kol på en sjuk fisk det klarade jag inte.

Efter sommaren blir det en ny fisk. En fisk som bara få äta burkmat.

Vila nu ifred!