Nu har jag tagit första steget och pratat med min barnmorska och vidare med kvinnokliniken. Nu är det igång även om det går långsamt.
Jag har bestämt mig för att sterilisera mig. Jag vet att det är rätt beslut för mig. Jag kan vara helt säker på att inte bli gravid och det är väldigt viktigt för mig. Rent medicinskt så får jag inte bli gravid igen. Min kropp skulle inte klara den påfrestningen. Så det är inte ett alternativ att chansa för det värsta som kan hända är ju inte att jagblir gravid och att det blir ett till barn utan att jag faktiskt skulle kunna dö. Nej jag skulle vilja känna mig helt trygg att det inte skulle hända.
Jag skulle inte klara av att välja om det skulle hända, alltså om jag blev gravid och var tvungen att ta bort det. Alltså måste det vara definitivt för att kunna slappna av runt detta.
Just nu vill jag bara få det gjort, tyvärr är det inte så enkelt. Just nu är jag uppsatt på kö för samtal och efter det kan det bli tal om att ställa sig i operations kö. Det värsta som kan hända är ju att de kan neka mig. Inte för att jag inte har tillräckliga skäl utan för att det är en risk att göra operationen.
Med två gjorda kejsarsnitt och trombocytopeni så är jag förmodligen inget lätt fall. Däremot är jag fruktansvärt envis och detta är min önskan just nu. Tar inte ut något i förskott utan får vänta och se.
Senaste kommentarer