Ja i två månader har jag varit två barns mamma. Det har varit både glädjefyllt och fullständigt kaos. Ibland har tårarna runnit av både lycka och trötthet. Ja ibland har det varit jobbigt för oss alla att gå från tre till fyra. Trots allt det så älskar jag båda mina mirakel.
Ja, kärleken räcker verkligen till båda barnen, det var nog inte en rädsla jag hade innan heller. Däremot är det svårt att få tiden och uppmärksamheten att räcka till. Det är ju så att den lilla tjejen kräver väldigt mycket. Tänker på en skrift vi fick när Tom föddes. Den hette ”hej här är jag en fullfjädrad egoist” det stämmer väldigt bra på dessa små underverk.
Idag har varit en sådan dag där den lilla prinsessan inte varit nöjd mer än ett par ögonblick. Så nu när hon äntligen sover känns varje muskel i kroppen, jag har spännt varje nerv i kroppen för att kunna lugna och lindra hennes desperata gråt. Kvar finns nu bara smärtan och lyckan i att ha lugnat henne tills hon lyckats somna.
Senaste kommentarer