Som ni vet är jag mitt i min framtids resa, det är en resa med mycket spänning och massor med val och vägskäl. Jag är väldigt säker på mitt mål, men hur vägen dit ska bli har inte alltid varit självklar, Jag har älskat den här utbildningen inom Svenska kyrkan och den har gett mig så mycket självförståelse och insikt. Den har väckt känslor och tvivel, den har fått mig att omvärdera och fundera. Den har gett mig mer än jag kunde ana och det är med insikten att mitt val av väg är det rätta som jag nu är på väg mot slutet. Nästa helg vi träffas är det redovisning av våra enskilda arbeten och sedan är det bara avslutningshelgen kvar. Det känns konstigt för jag har trivts med människorna, miljön och utbildningen.
Idag har jag tagit ett större beslut inför min framtid som har legat över mig och som gett mig en tidsram inför det som komma skall. Det känns väldigt skönt att vara på det klara om hur jag ska lägga upp vissa saker.
Trots att det nu ser ut som om jag faktiskt ska gå i mål med allt jag drömmer om när det gäller mitt arbetsliv så finns det saker som skär i mig som får mig att tvivla och fundera, var är jag på väg och är det här nog. Det finns ju alltid så mycket som man vill ha ut av sitt liv och jag har svårt att inse att jag kanske måste välja bort en väldigt viktig del i mina drömmar. Tiden rinner liksom ifrån en.
Visst är det tur att våren är på väg och att ljuset och färgerna börjar komma, det gör så mycket i livet lite lättare att bära. Som sonen sa: När det blir vår blir det grönt i träden igen eller hur? (Ja) Bra för det tycker jag om.Jag också min son, jag också.
Senaste kommentarer