Ja som jag tidigare skrivit är inte denna dagen direkt tilltalande för mig. Jag har suttit och reflekterat över alla de dagar som passerat i mitt liv där jag bara känt mig extra ensam den här dagen, alla rosor som delades ut i skolan där jag aldrig var den som fick eller ens kände att jag hade någon att ge och hur smärtsamt detta har varit. Tror att lite av min avighet har sitt ursprung ur min önskan att om inte få uppmärksamheten av så åtminstone ha någon som skulle bli lycklig av att få motta min kärlek.
Idag har jag det i mina två underbara killar som jag såklart överraskade med varsitt kort med en personlig hälsning och inte så mycket mer. Just kanske för att jag inte kan vara hos dem och kramas något som jag längtar mängder efter och känner lite av ensamheten igen.
Jag är ju denna helg i Rättvik och för att lindra min saknad så var det en helt underbar morgonbön i morse som jag kommer att bära med mig med underbar känsla av kärlek. Den var slående både i sin känslomässighet och enkelhet ett fantastiskt sätt att inleda sin morgon på.
Senaste kommentarer