Nu har jag snart varit här i Rättvik i ett dygn och det har varit en omtumlande tid, fyllt av känslor och eftertanke. Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta om, allt känns både för färskt och kanske också för privat. Det är ibland inte det lättaste att dela med sig av en resa som den här en resa i min tro.
Det jag kan säga är att miljön är fullt tillräcklig för att komma igång med reflektioner och meditation. Det är så vacker att det nästan gör ont i en och jag vet att jag kommer att sakna detta när jag på söndag är tvungen att åka hem; detta samtidigt som jag saknar min familj vi är ju inte så vana att vara ifrån varandra på det här sättet.
Jag har som vanligt när det gäller mig svårt att sova borta och är därför lätt sliten efter en lång dag igår och med vetskapen att den här dagen inte kommer att bli kortare. Idag har vi varit ute och gått hela förmiddagen och det känns i benen och nu fortsätter dagen ute. Så med allt det hoppas jag att jag sover bättre i natt.
Måste ju bara nämna detta med maten; här äts och fikas det enormt och det är helt fantastiskt gott, gårdagens middags lax var to die for. Tyvärr får ni inga bilder för jag är nu med ett gäng icke bloggare som jag har fått för mig skulle tycka att jag var mer än knäpp om jag dessutom fotade min tallrik vid varje måltid. Så ja jag har förutfattade meningar om det så det kanske inte alls skulle bli så. Fast det brukar ju mötas med direkt skepsis i andra samanhang än bloggande.
Jag har dessutom varit fantastiskt ståndaktig när det gäller fikabröd och inte fallit för det en endaste gång trots tortyren med kladdkaka i går vid middagen. Fast när jag tänker på det underbara resultatet vågen visat hittills så är jag mest bara motiverad. På två veckor har det blivit två kilo ner.
Senaste kommentarer