Ja i fredags var det en mycket speciell dag för mig, det var min konfirmationsdag. Jag har varit på väg att göra detta så många gånger, men jag var inte alls redo att göra det när jag var ung av en massa mer privata anledningar så jag gick och läste för en präst när jag blev gravid med Tom och jag hade ungefär en träff och själva konfirmationen kvar när min lilla kille valde att komma för tidigt och livet fick en annan innebörd. Så det blev uppskjutet på obestämd tid och åren gled i väg och tog några krokar och diken, men i fredags var jag framme och det blev en liten fin ceremoni för mig och min lilla familj.
Det var bara mannen och Tom och jag och fyra från kyrkan inklusive musiker och präst. Så det var litet och familjärt och verkligen minnesvärt. Tom fick ringa i klockorna så han var eld och lågor och sedan satt han snällt och lyssnade medan vi sjöng och gick igenom programmet. Meningen var sedan att vi skulle åka iväg och äta och fira lite, men så blev det inte utan kyrkan hade ordnat fest med både smörgåstårta och fika i församlingshemmet. Det var så underbart och en så mysig dag tillsammans med mina kära. Tom och jag tände också ett ljus för min farmor för hon hade varit så lycklig och stolt för det var en stor sorg för henne att ingen av hennes barnbarn konfirmerade sig.
Jag läste en text i kyrkan av Siv Andersson ( lite omgjord för att passa mig):
När man valt att konfirmeras
så öppnar man en dörr
till växande och mognad
och traditioner i från förr
Man får tid att reflektera
och att söka efter svar
på frågor som rör livet
och funderingar man har
Man får många fina stunder
av stillhet, lugn och ro
Kanske leder det till klarhet
och en fördjupad tro
Så när jag nu konfirmeras
i ett andlighetens hus
är det en dag att minnas
– för den är särskilt ljus.
Senaste kommentarer