Nu har den varit, min andra förlossning, den första var som sagt dramatisk och denna blev inte mindre. Alla förlossningar är nog dramatiska för de inblandade, men det är dock ändå så att vissa är annorlunda.
Man talar om att en av tio startar sin förlossning med vattenavgång. Jag har startat båda mina på det sättet utan en tillstymelse till värkar före eller i samband med detta. Istället kommer värkarna igång en timme senare. Sist var jag ju tidig och blev då inlagd direkt. Nu var jag ju fullgången och kände att jag måste göra en del av arbetet hemma. Efter två timmar med värkar hemma hade jag dock fått nog, det gjorde för ont och var för täta för att bara vänta ut hemma.
Efter ordnad barnvakt till Tom, så åkte vi upp till förlossningen och ja vi fick vara kvar. De tyckte jag hade en snabb utveckling av mina värkar. Tyvärr inte lika stor påverkan på öppningsskedet. 1,5 cm var ju inte mycket att hoppas på.
Lite tidsaspekter vattnet gick 23.00 cirkus och tolv började mina värkar strax efter två kom vi till förlossningen. Så vi andades och vi kämpade på vi fick mycket beröm för vårt teamwork.
Första bedövningen blev morfin liksom förra gången. Vi hoppades då på en snabb utveckling av öppnandet, och visst 5cm är mer än inget. Sedan blev det utdraget mängder med värkar inget hände, lustgas provades och var livsuppehållande, tyvärr var det också rejält förvirrande på hjärnan jag visste knappt vad som var upp eller ner på mig själv. Fick bedövning nere i underlivet som inte gav någon egentlig effekt alls. Det tryckte på rejält i värkarna. Så kom frågan om ryggmärgsbedövning och det togs ett nytt prov på mina trombocyter. Jag fick godkännt och fick bedövning. Tack gode gud i detta läge var jag trött och behövde verkligen lite vila i värkarna. Vi hann även med en ny påfyllnad av denna. Då börjar jag tappa orienteringen om både dag och tid. Jag har bara ont och jag har öppnat mig 7-8 cm och här avstannar allt, jag har värkar och värkstimmulerande dropp som de gång på gång får koppla bort efterdom bebis inte mår bra av det. Vid denna tidpunkt tas ett beslut om akutsnitt. Jag får medicin som tar bort värkarna och det förbereds för operation i lugn men snabb takt. Det bestäms att jag ska få vara vaken. Min underbara sambo får swicha om i operationsgrönt och sedan förflyttas vi in i operationssalen och där 17.13 nästan 17 timmar sedan värkarna startat kom hon till världen vår vackra lilla dotter.
Det var trötta föräldrar som tog emot sitt barn. Det som hände under snittet vill jag berätta i ett eget inlägg för det kräver en del resonemang.
Senaste kommentarer