Nu är skolan verkligen igång. Sonen har nu haft sin första läxa och börjar mer och mer komma in i rutinerna som gäller för vardagen.
Sedan kommer de där mindre välkomna sakerna med skolstarten virusen som sprids och vem blir däckad av höstens första förkyling om inte jag. Jag hostar, nyser, fräser och är allmänt helt slut. Andningen är ansträngd och gör att jag sover orytmiskt och får inte den vila kroppen behöver.
Dessutom har den där mardrömslappen dykt upp, den som gör mig alldeles kallsvettig och som gör att jag skulle hantera mängder med magsjukor på varandra. LÖSS det finns inget som får mig att få sådan panik. Så här hemma kammas det om och om igen. Här ska de inte få grepp. Jag tjatar om denna keps och att inte låna ut eller låna av någon annan. Allt för att minska spridning så att vi snart slipper dessa kryp och att detta var enda gången i år som denna lapp kom upp. Nu tar vi kampen mot lössen och kammar bort dem.
Senaste kommentarer