Som det framgått här så är jag påväg mot ett nytt arbetsliv, jag är påväg inte bara till ett jobb utan att få följa ett kall. Jag ska äntligen få arbeta leva och vara Guds händer i världen. Jag ska i hans ständiga närvaro få verka för människor och speciellt de svaga.
Jag känner en frid och en ro och jag vet att jag äntligen hittat hem. Det har varit många svåra val i livet, detta var dock inte ett svårt val. Vägen har dock inte varit enkel och rak utan den har innehållit både kurvor diken och återvändsgränder. Nu är vägen dock rätt så utstakad och jag vet vart jag ska. Nu ser jag fram emot den resa jag ska göra i höst. Det är både en början och en fortsättning. Det är en del av min resa mot målet, den är en start för att det kommer att vara mycket nytt att uppleva och det är så klart en fortsättning av den stora resan som vi kallar livet.
Det är en resa jag gör själv både inre med mig själv och yttre genom att skaffa mig kunskap och erfarenhet. Sedan är det en resa som vi gör tillsammans min familj och jag vi gör det här tillsammans. Sedan är jag aldrig ensam på den här resan jag har en följeslagare som aldrig tröttnar, alltid lyssnar och som när jag vacklar stödjer mig; min Gud som bär mig när jag behöver det. Utan att be om det, utan att förtjäna det så finns Gud där och delar min glädje och sorg.
Senaste kommentarer