Ja ibland eller oftast hatar jag denna mens. Värk i mage och leder som kommer och går. Trötthet som tar ut sin rätt varje dag. Inte nog med det den kommer då alltid olägligt. Så mu har jag klagat på det, lika bra att acceptera det jag inte kan förändra. En del i sinnesro bönen, jag tycker om den:
”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”
Det leder också in på ett av Michaelas teman där gårdagens var tro och religion. Jag har läst en del religionshistoria och multikulturalism, det är intressant och ju mer man lär i frågor om kultur ju mer inser man att det inte finns några klara svar.
Min tro däremot är jag säker i. Den är min styrka, den är mitt hopp och min kärlek. Jag är som redan tagits upp troende kristen och det är viktigt för mig. I med och motgång, i lycka och sorg vet jag att jag inte står ensam.
Senaste kommentarer