Ja gårdagen blev inte alls som vi tänkt oss, vaknade hos farmor och farfar och det var en seg kille som sa att han ville åka till Parken zoo, men hela hans kropp språk sa att han inte skulle orka. Trodde först att det bara var eftersom vi sovit borta, men det fortsatte med att han bara tog en tugga macka till frukost och snyftade jag vill åka hem nu. Så det var bara att packa ihop oss och bege oss hem. Väl hemma så fixade vi runt lite och Tom kröp upp i soffan ett par timmar senare var tempen uppe i 38,8 så lite Alvedon och en sömn stund på två timmar tog vid. Sedan drack han rätt mycket vatten och strax efter det fick den stora mängden feber honom att kräkas upp all vätska och febern steg till 40,6 och han fick inte behålla något alls. han började sedan hysteriskt klaga och gråta att han hade så ont i bröstet. Där kom droppen som fick det att rinna över och vi tog kontakt med 1177 som tyckte vi skulle åka upp till barnakuten.
Den lilla killen fick ta både pulsmätning, EKG och blodtryck, sedan fick han vätskeersättning och en timme efter att vi kom dit kvicknade han till och det var vår vanliga kille som var tillbaka. Han sjöng till och med där han låg på britsen. Vi träffade en underbart sympatisk läkare och vi fick åka hem.
Klockan halv elva var vi hemma och jag och Tom bäddade ner oss tillsammans i soffan och vi sov rätt gott med några vakningar under natten.
Vad skönt det är när det visar sig att det inte är något värre och allt bara ger med sig. I efterhand med allt klargjort så hade vi inte behöft åka upp, men det var en trygghet att få den hjälp som vi fick och vår oro togs på allvar.
Nu en ny lugn kväll.
Det är då man är tacksam över att man bor i Sverige…