är inte som för många barn att gå till läkare eller tandläkare utan istället har det alltid varit att klippa håret. Vi har försökt med trygghet att farmor gjort det, men det har slutat med panik och tårar i mängder. Vi har varit hos frisörer suttit i bilstolar och tagit med bästa mormor. Trots det har allt bara slutat med den totala paniken, så det i sin tur har gjort att det blivit långt mellan frisör besöken. Tillslut går det inte att vänta längre så vi gick förbi olika frisörer på köpcenteret och på ett ställe satt en kille så lik sonen så vi smög in och stod en stund och kikade. Sedan frågade jag sonen om inte han också skulle klippa sig där:
I morgon sa han då.
Vi frågade om det fanns någon tid under dagen eftersom vi ändå var där, men det skulle bli flera timmars vänte tid så vi tog som Tom sa morgonen efter.
Vi kom dit och han klättrade upp och hon började klippa med sax (vi hade redan vid tidsbeställningen sagt att maskin var det inte tal om, höga ljud är inte min sons starka sida) och hon pratade och jag satt bredvid och det gick kalas bra. Så bra att nu efteråt säger Tom att nästa gång går vi till henne igen, hon var bra. Jag grät ingenting. Jag är så stolt över min kille som lyckats komma över något som varit så jobbigt.
På tal om det där med ljud så är han fortfarande rädd för dammsugaren här hemma så vi kör med peltor på sonen om han är hemma och det fungerar toppen, han gillar sina hörselskydd så det är en lösning som fungerar. Det som kan vara riktigt jobbigt är när vi är tvungna att använda offentliga toaletter som bara har handtorkar med varmluft för han får verkligen panik om en sådan går igång. Det spelar ingen roll om vi använder papper om någon annan drar igång den. Det handlar ju inte bara om att han är rädd för den han tycker att ljudet är så obehagligt och det gör att han är rädd för att den ska gå igång.
Nyklippt snygging.
Senaste kommentarer