011. Hiss & Diss – Händelser från barndomen.
Den här frågan från Bloggutmaningen känns både rolig och jobbig, men jag ska vara ärlig och personlig den här gången.
Min hiss måste vara min häst allt med henne var bara underbart. Maruschka hette hon en liten b-ponny som kom in i mitt liv vid precis rätt tillfälle. Jag bodde i stallet varje ledig stund fanns jag där och borstade, red, mockade, gosade och bara trivdes. Ja det var nog den bästa delen i min barndom, jag lärde mig mycket om ansvar och fick ännu mer tillbaka i form av kärlek ni vet den där villkorslösa kärlek som djur ger när de litar på en.
Min diss blir alla år av mobbing den var hård och orättvis, den gjorde mig under långtid hård och oåtkomlig. Jag insåg under den här tiden hur elaka människor och då även barn kan vara. Jag var många gånger på väg att gå under, men jag tog mig ur det och fann livet. Jag har många gånger skämts för att berätta om detta som att andra människor då skulle leta efter fel på mig och rata mig som så många gjort. Det krävdes mycket för att jag skulle släppa in människor i mitt liv. Ja jag önskar att jag sluppit allt detta och sluppit vara så misstänksam.
Jag vet och gläds ändå över att alla de val och upplevelser som jag haft i livet har skapat den människa som är jag idag och vet ni jag är stolt över det. Jag är en underbar kvinna som älskar det liv jag har med alla dess framgångar och motgångar.
Vad tråkigt att läsa Jessica! Det är hemskt verkligen, min stora skräck att mina barn ska behöva gå igenom. Imponerad av att du kan reflektera över det och vågar skriva om det.
Kram