Idag hände det. Idag började det att brinna hemma. Nu ska jag inte håna upp något så att det låter som en stor eldsvåda men ja det brann. Barnen satt i soffan och tittade på tv och jag skulle steka pannkakor. När smöret smält i pannan skulle jag röra runt pannan med handen så att fettet åkte runt i hela pannan. Jag råkade då röra lite för mycket så det droppade ner smält fett på plattan. I mitt huvud hinner jag tänka att det där kommer att börja brinna. En sekund senare började det att brinna. Jag blev chokad hur fort det gick och hur hög lågorna var.
På några skiner hinner jag tänka följande: är fläkten av, av med plattan, bort med grejerna och framförallt fram med brandfilten. Det branden han inte sprida sig eller bli större innan jag han släcka den. Men tack och lov att vi hade en brandfilt i skåpet bredvid spisen. Jag vet inte om jag skulle ha sinnesnärvaro för att hitta ett katsrullock eller om det i ärlighetens namn hade räckt för att släcka elden.
När elden var släkt fick blev jag helt skakis. När faran var över var det som om det gick upp för mig vad som faktiskt hade hänt och vad som kunde ha hänt. Jag var själv med barnen också för att Andreas var och handlade. Det tänk att få springa ut i panik för att huset håller på att brinna upp. Det måste vara en mardröm. Jag vill uppmuntra alla att ha en brandfilt bredvid spisen för det kan gå fort vill jag lova.
