Jannice

Usch.. bara jag skrev rubriken så vred det sig i magen på mig.
Jag har under hösten gjort allt för att jag ska kunna spela innebandy en säsong till. Jag har lagt ner massor av pengar på behandlingar, nya sulor och nya skor.
Mina benhinnor började att jävlas direkt när säsongen drog igång och det har bara varit några enstaka träningar som jag känt mig 100%-ig.
Jag spelade de 3 första matcherna som vi hade i oktober och redan efter första matchen så kände jag av mina fogsmärtor som jag haft under alla år som jag spelat. Jag bet ihop och krigade mig igenom den andra matchen som var samma dag. Helgen efter var match nummer 3 och jag var inte alls i form. Viljan fanns där men kroppen ville inte riktigt lyda.
Efter det gjorde jag någon träning men fick kliva av p.g.a. smärta. Sedan dess har jag inte kunnat tränat alls på något sätt. Jag har haft så himla ont och somnat med värk varenda kväll bara av en sakta promenad på 10 minuter.

Som jag skrev så har jag haft samma besvär tidigare år också men då har jag kunnat spela match under helgen, inte kunnat gå på någon dag, vilat kommande träning men kört träningen därefter.
Det funkade tyvärr inte nu, kroppen har sagt ifrån helt :(
Ju längre tiden har gått under hösten och vintern desto mer har hoppet om att kunna fortsätta denna säsong sakta ebbat ut. Jag har nu insett och börjat acceptera att det inte blir någon mer innebandy för mig.. i alla fall inte denna säsong. Det kommer att ta ett tag att stärka upp kroppen och få ordning på den innan jag kan spela igen.
Först och främst måste jag få veta vad observationen på symfysen efter röntgen betyder och om det är något som jag kan rehaba på något sätt.

Min smärta är precis som vid en foglossning under en graviditet. Jag får ont bara man känner försiktigt på pubisbenet och i ländryggen. Tar jag för långa steg när jag går så hugger det direkt och ibland låser det sig så att jag inte kan lyfta benen.
Jag har andra ställen som smärtar också men det är inget som har hindrat mig från att spela innebandy.
Mats kände igenom min kropp häromdagen och skakade på huvudet och skrattade. När kan trycker lätt på vissa punkter över hela kroppen så skriker jag rätt ut och tårarna rinner. Det värker och pulserar en lång tid efteråt och det känns som att jag fått blåmärken.

Min kropp är inte min bästa vän just nu och jag är så himla ledsen över att jag inte kan spela någon mer innebandy denna säsong. Men jag kommer fortfarande vara en del av laget och kikar på en del träningar och kommer att följa med på resterande matcher.

Jag har en del att deala med nu och mitt mål under 2018 är att kroppen ska bli frisk, hel och stark. Både på utsidan och insidan.
Jag vill hitta samma glädje som jag har till innebandyn i någon annan form av träning.

Jag har tidigare älskat styrketräning men jag sa upp mitt gymkort förra året då jag inte hittade någon tid till att hänga på gymmet.
Är lite sugen på att komma tillbaka hit nu!

Samtidigt är jag lite rädd att jag ska skada kroppen mer om jag ger mig på något som inte är bra för bäckenet. Jag avvaktar i alla fall med ett gymkort tills att jag har varit hos specialistsjukgymnasten och se vad han har att säga.
Tills dess ska jag börja göra några övningar hemma som inte belastar underkroppen allt för mycket. Försöka hitta en bra rutin med rörelse och samtidigt göra en investering i mig själv och mitt välmående.

Här mådde jag väldigt bra både fysiskt och psykiskt, kände mig pigg och stark!
Det är den här känslan jag vill hitta tillbaka till ♥