Dom här dipparna kommer oftare och oftare och blir värre och värre.
Igår under eftermiddagen och kvällen var jag inte alls mig själv. Orkade knappt gå omkring inne på affären och när jag tittade mig själv i spegeln så såg jag bara en tom blick och ett par ögon fyllda av tårar.
Jag är verkligen inte mig själv just nu, om jag ändå kunde veta vad det beror på. Jag hoppas att läkaren hör av sig snart!
Inatt har jag sovit jättedåligt, Freja var i stort sett vaken mellan halv 2 och 3. Däremellan har jag vaknat otaliga gånger.. Jag är helt slut i kroppen så jag är hemma från jobbet idag. Det tar emot och jag velande fram och tillbaka en evighet innan jag bestämde mig för att vara hemma. Det är emot mina ”principer” att vara hemma om jag inte är döende ungefär.
Men min hjärna fungerar verkligen inte och jag orkar knappt röra mig.
Idag ska jag bara ta det lugnt och försöka ta hand om mig själv. Ligga på soffan, läsa en bok och inte känna någon press på att jag måste prestera.
Kram till dig.