Jannice

Jag hade en dröm för några nätter sedan, då sa jag allt jag någonsin velat säga till dig.
Jag vaknade upp av att tårarna rann och jag var alldeles skakis.
Oftast är man glad över att det just är en dröm man vaknar upp ur.
Men i detta fallet, trots att hjärtat värkte, så önskade jag att det hade varit verklighet.
Jag vet att jag förmodligen aldrig kommer att våga säga alla dessa saker till dig, jag är alldeles för rädd för att du ska stöta bort mig.
Är rädd att förlora en viktig del i mitt liv.
Men förlora dig kommer jag att göra vilket som, frågan är bara om när.
Och då är det jag som kommer att stå där, med dåligt samvete för att jag aldrig sa något.
Jag ska försöka samla modet och en dag berätta för dig exakt vad jag känner.
Du kommer förmodligen bara att vifta bort allt, säga att jag inte behöver vara orolig.
Men orolig kommer jag alltid att vara för att jag vet hur allt kommer att sluta.

Jag kan tyvärr inte påverka dina val i livet.
Men väljer du att ta steget och bli ”frisk” så står jag bredvid dig, alltid.

Vi har bara ett liv och vi väljer själva hur vi vill leva detta.
Vi väljer vilka minnen vi skapar och vilka människor vi vill dela dessa med.
Det spelar ingen roll hur man har levt tidigare, det är aldrig för sent att ändra sitt sätt att leva.

Jag trodde att du skulle ändra på dina vanor efter att du var nära att ryckas ifrån oss.
Men just nu sitter du på samma tåg som tidigare och utgången kommer att vara densamma…
När tåget väl är framme så kommer du inte ha samma tur igen.

Då är det vi som står där med tårarna rinnandes ner för våra kinder och jag kommer alltid att undra om jag inte kunde ha gjort något för att hjälpa dig.

En dag ska jag säga till dig allt jag känner, oavsett hur ont det kommer att göra så måste jag göra det.
Jag älskar ju dig och vill att du ska finnas kvar i mitt liv ett tag till ♥